I samband med min systers ettårsdag skrev jag ett inlägg. Jag väntar fortfarande på en ettårsdag i positiv anda. Idag var det ett år sedan Jan-Bertil Lundblad dog. Samma dag dog även jag i många avseenden. Inte minst i min relation till livet och den jag delade det med. Men det är också ett år sedan jag gick ut från pappas rum till bilen och den första snön vågade sig fram. Och Koppången ekade mellan mina hjärnhalvor.
Spotify: Helen Sjöholm – Koppången
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se
Som om snön hade väntat på denna dag. För att pappa skulle slippa se ännu en vinter utan skidåkning. Precis så kändes det. Det var också därför jag ville sjunga just den sången på pappas begravning. Den verkade dock allt för svår, så jag frågade en vän om hon kunde sjunga. Det visade sig att hon hade sjungit just den här sången på en begravning ett år tidigare. Kalla det sammanträffande om ni vill, jag tror på änglar. Tack Hanna.
”Här är stillhet och tystnad
nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan
klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen
för att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland
som förenar natt och dag
Och ett sken ifrån ljusen
bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar
som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här
Och där bland gnistrande stjärnor
som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära
som en skymt av sanningen
Vi är fångar i tiden
som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster
som fått nåd av tidens tand
En sekund är jag evig
och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg
finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla
och himmelen blir grå
Och ett sken ifrån ljusen
bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar
som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här”
Fina, fina Andreas. Du är alltid närvarande i mina tankar. Önskar jag kunde hjälpa dig vidare i allt som är och har varit.
Tack. Det önskar jag också.
Rent subjektivt en av de vackraste låtarna som gjorts. Någonsin.
Ja det finns inte så mycket att tillägga. Oerhört vacker.
Alltid i mina tankar! Extra, en dag som denna <3
Andreas jag blir så rörd av det du skriver och jag tänker extra mycket på Er alla i familjen en dag som den här. Vet hur tufft det är och det gör så ont i en att se att ni unga inte mår så bra alla gånger. Hoppas du fortsätter skriva för det kan vara helande och man reflekterar mycket när man skriver och kan bearbeta saker som behövs bearbetas. Du är så duktig och jag vet att det tar tid med sorgearbeten och man förändras mycket men det är det här som kallas livet. Man kommer aldrig att glömma men man måste ge sig själv chansen att få ett liv värt att leva. Det finns bara en som kan det och det är du själv. Du kommer att få många fina årsdagar som tillhör dig det är jag alldeles övertygad om. Sköt om dig Andreas.
Tack 🙂