Efter bara en dag med min tillfälliga sambo och blivande hyresgäst Ola slog det mig. Så enkelt att inse, desto svårare att genomföra. Men jag är på god väg att lösa två tredjedelar av min drömsituation. En situation/livsfilosofi som jag som vanligt grundar på det magiska talet tre. I detta fallet kallar jag de tre benen Livskvalitet, Självständighet och kärlek!

Mitt drömscenario är kort och gott: tre hem. Ett första där jag är ensam och får utveckla och underhålla min självständighet. Får tid och ro till att tänka, skriva och koppla av. Utan att behöva fastna i det för länge. Ett andra där jag bor med en eller flera vänner och blir tvingad att ha disciplin för att inte fresta vänskapen, men samtidigt får livskvalitén i att alltid kunna umgås med såna man tycker om. Helt utan förpliktelser. Och det tredje hemmet, tillsammans med en flickvän. Där man får chansen och plikten att skämma bort och bli bortskämd, dela livet med samtidigt som man kan glömma omgivningen och leva i nuet ibland.

De två första delarna har jag nu kastats in i efter att ha varit helt ensam i huset i flera månader. Och jag direkt hur mycket energi och beslutsamhet jag får bara genom att någon annan är här och livar upp stämningen, håller i andra änden av brädan. Diskar när jag har lagat mat och vice versa. Snart kommer jag att åka till Stockholm och till en början bo själv, men sedan mixa det med att dela fritiden med Joel de dagar/veckor han är på hemmaplan. Det känns verkligen lovande och förväntansfullt. Det kommer att kärva, knaka i fogarna. Men jag vet redan nu att det kommer bli såå mycket bättre än vad det har varit att vara konstant ensam.

Den tredje har jag inte längre bråttom till, och det är skönt. I mitt liv har det alltid funnits en stress i att hitta någon att dela livet med. Men nu när jag börjar lära mig att dela livet med mig själv känns det som att jag börjar närma mig en vettig inställning. Det är inte längre livsviktigt för mig att leva ihop med någon. Och det känns som en förutsättning för att jag en dag ska kunna göra just det. Jag väntar på mig själv och på någon. Men jag letar inte. Skönt.

Kram!