Äntligen…

Ett meddelande till en vän blev även ett inlägg här. Äntligen kan låta som en märklig rubrik på detta meddelande, men jag tror att det får bli så.

Usch. Nu minns jag vad jag drömde innan jag vaknade. Jag är pappa på dödsbädden. Magen är så uppspänd att jag knappt kan andas, och till familjen som står vid sängkanten får jag inte fram annat än enstaka ord. ”Ska jag dö nu?” är den enda kompletta meningen och ingen kan/vill svara. Till slut känner jag hur strupen fylls med maginnehåll och jag kvävs av min egen kropp. När jag vaknar känns det precis som i drömmen. En bra sak är att jag äntligen börjat bearbeta det där. Men det gör mig påmind om min egen rädsla. Ska jag leva längre än farfar och pappa gjorde? Kommer jag hinna träffa mina barnbarn? Blir nog inte mycket sömn i natt….

 

3 svar på ”Äntligen…

  1. …äntligen…
    ett ord som har ett så stort värde
    Du tar hand om det som händer, kommer igenom, då äter det inte upp innifrån
    Klart du har förutsättningen!
    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *