Det fick dröja ett tag innan en av de viktigaste artisterna i mitt liv fick sin (första) plats i listan. Det är liksom inte så lätt att välja. Men nu är det dags. Elden känns rätt av så många anledningar värd platsen i dagens inlägg. Det var en av de första låtarna av Lars Winnerbäck som jag hörde i ”modern” tid och som fick mig att börja lyssna aktivt på hans musik. Bara inledningsfrasen säger väl dessutom ganska mycket om den här dagen?

Spotify: Lars Winnerbäck – Elden

Lyssna noga på introt. Hur låten byggs upp. En gitarr i höger öra. En gitarr i vänster öra. En tredje gitarr i centrum (den här är jag lite osäker på, är det en tredje?). Lasse börjar sjunga. Pianot kommer in. Basen. Och till sist trummorna. Låten tar fart. Så oerhört vackert och genialiskt. Jag kan starta om introt hur många gånger som helst, får aldrig nog. Men det måste givetvis vara i stereo. Annars hör man ju inte gitarrerna i början på rätt sätt! Lars Winnerbäck har fått plats på den här sidan förr, bland annat i festival-inlägget. Och han har funnits i mitt liv sedan jag var tio år, på ett eller annat sätt. Som någon slags skyddsängel. Tack.

”Hallå igen,
Hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort?
Det var längesen, jag borde ringt,
men att ringa nu känns lite fånigt och kort
Jag är i Oslo med ditt ex, men det är inget mellan oss
vi bara lallar runt på Karl-Johan, och jag behövde komma loss

Här färgas molnen i skymning ganska ståtligt över Grand
och det ser lite ut som den där natten när ladan brann, om du minns

Men det var längesen, ja, det var evigheter sen nånting brann,
i alla fall nära mig
Har du hittat hem?
Ja jag har hört att du har skaffat en lägenhet nu och stadgat dig
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt,
det är så mycket man borde ha klarat av vid det här laget och bestämt

Och det har inte samma charm att raggla hem klockan fem
det är inte lika inspirerat nu som 1995, om du minns?

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
Drömmarna och vindarna hjälps åt
och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen, vart tog elden vägen?

Sånt är livet nu!
Förlåt om jag är bitter och cynisk men du vet hur det kan va
Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland
och vill ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver
och nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver

Och jag försöker å hålla mig vid ytan allt jag kan,
fast topparna är högre nu
och dalarna är djupare sen elden försvann, som du vet?

Vi kan väl ses igen, jag gillar Stångån på hösten,
när vardagslunken lagt sig över torgen
Då kan man andas igen och ägna timmar åt att bejaka glädjen
eller begrunda sorgen

Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går och man blir äldre, eller kul att vara med?

Och få ro då och då bland alla tentor och poäng, det är så lätt att gå på
det är så svårt att stanna upp och gå tillbaka igen, som ni vet!

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
drömmarna och vindarna hjälps åt
Och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen?

Du har hittat nån att bli gammal med,
jag har hittat nåt att göra tills dess
Vi måste akta oss för alla bättre förr, och för leda och tristess

Lycka till! Nu är det skymning här i Oslo, vi ska ut å göra byn
Ring om du vill, och hälsa dom jag känner, håll blicken kvar i skyn
Det är så många, så många, som vill ta en ner på jorden
vintern kan bli lång ändå, här i den fjällhöga norden”