Ögonkontakt

Jag vet inte vad det är jag är så rädd för att visa eller se. Men jag har så oerhört svårt för att se folk i ögonen när jag pratar med dem. Något som jag blivit medveten om till och från, men det är först nu som jag börjat få höra det från andra.

I de flesta fall är det inte så jobbigt. Men ibland har jag blivit konfronterad med frågor som ”Vill du inte prata med mig?”, ”Ljuger du för mig?” eller ”Är det nåt fel på mig?”. Men det hänger inte ihop. Jag har nästan aldrig ljugit för någon annan än mig själv. Och de jag har svårast att se i ögonen är nog de jag tycker allra mest om, och följdaktligen njuter av att få umgås och prata med. Kanske har jag lärt mig att titta bort för att förtrycka en attraktion eller stark känsla? I andra lägen, när jag väl vågar fastna med blicken och ta åt mig av den energi som pumpas ut från någon vacker väns ögon, kan jag bli ”anklagad” för att vilja ligga med personen i fråga. Kanske inte helt konstigt, och kanske är det just därför jag inte vågar möta blicken?

Jag frågade min själsfrände om hon hade reagerat på det: ”Jo, jag vet att du har problem med ögonkontakt. Men jag har inte upplevt det som att det är olika beroende på om du tycker om folk eller inte, det verkar vara olika överhuvudtaget, kanske hur du mår just för stunden eller vad du pratar om.”

Hon har svar på allt. Fina, förstående svar. Men problemet kvarstår. Jag tittar ner i marken, på munnen eller upp i himlen. Och när jag väl vågar möta blicken blir jag missförstådd. Ensam. Liten. Hur tränar man på ögonkontakt? När får man titta folk i ögonen? Hur får man göra det? Ett av alla mina sociala hinder som blockerar mig i mötet med andra människor. Som om inte skillnaden mellan den utifrån upplevda Andreas och den på insidan sanna Andreas vore nog? Eller är det just det jag är så rädd för att avslöja? Jag känner mig oftast väldigt mörk och tom i ögonen. Sådär som man blir när man är känslomässigt utbränd. Jag kanske är rädd för att skrämma bort mina vänner och bekanta med den avgrund som under den senaste tiden lär ha speglats i mina ögon?

Ögonen är trots allt något av det vackraste vi har. Och jag vill lära mig använda dem. Själens spegel!

Kram

2 svar på ”Ögonkontakt

  1. När du är klar med den här delen av resan o har det mesta av ångesten bakom dig, kommer du o känna igen en likasinnad genom ögonen…. det är en del av insikten du får att förvalta. Men, ofta ser du det tidigare än den drabbade individen o det är svårt att hantera.
    Kram! Som både ger o tar 🙂

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *