Det var ett tag sedan jag skrev något som hade med idrott att göra på det här stället. Kanske för att jag har haft väldigt lite med idrott att göra det senaste halvåret 🙂 Idag blev det däremot dags för ett träningspass när jag, 1½ timma innan start, bestämde mig för att springa motionsklassen ”Stadsloppsfemman” i Falkenbergs stadslopp.

Efter ett halvår med akut träningsbrist, en vecka med O-ringenjobb där jag nästan kollapsade och fick kasta in handduken i onsdags, följt av 3½ timmas hoppande långt fram bland 66018 personer på Ullevi i natt, hade jag inte så höga förväntningar. Det blev en jobbig resa. Innan loppet trodde jag att min maxpuls var 194. Under loppet hade jag en snittpuls på 193 och en maxpuls på 202. Trots att jag sprang rekordlångsamt 🙂 Min klocka säger 17:48, vilket visserligen räckte till en andraplats i motionsklassen, men långt ifrån bra med tanke på att jag så sent som för en månad sedan sprang samma distans på 16:27.

När vi lämnade tiokilometersgruppen efter fyra kilometer trodde jag att jag låg först i min klass, då jag inte hade sett någon vika av före mig. Men med ca 800 meter kvar såg jag en löpare framför mig. Han sprang ganska sakta men jag sprang ännu långsammare. Tråkigt att inte ha krafter för en äkta Lundblad-spurt i det läget, men jag ska vara nöjd efter förutsättningarna.

Jag väntar fortfarande på dagen då min träningslust ska komma tillbaka. Men dagar som denna är iallafall ett steg i rätt riktning!