WHITE WINTERS?

Rullskidkurs med OK Nackhe, oktober 2017, Åkulla.

Jag har tänkt (tro det eller ej…). I min världsbild är Black Friday inte en hållbar pusselbit. ”En köpfri dag”, som inträffar samma dag världen över, låter mycket sundare. Men eftersom det ändå är julklappstider, och jag känner att jag faktiskt har något att bidra med i denna värld, vill jag ändå annonsera ett erbjudande.

Visste ni att jag erbjuder personlig träning, tekniklektioner, coaching, föreläsningar, resor och mycket annat genom mitt eget lilla företag? Mest kring löpning, äventyr och skidor/rullskidor. Men jag är öppen för förslag när vi skräddarsyr just dina eller ditt företags julklappar.

Från och med i morgon, lördagen den 25 november, och hela vägen fram till julafton 24 december skänker jag 25% av alla intäkter från denna verksamhet (inkl presentkort på framtida tjänster) till Naturskyddsföreningen och/eller Protect Our Winters. Eller annan valfri hållbarhetskämpe om så önskas. Prislistor och upplägg är helt individanpassat, så tveka inte att höra av Er till mig för vidare information. Eller läs mer under Tjänster.

Slow enough to win – Chapter 4: Spontanity

So I managed to be slow enough to win a handful of races so far in my life. I figured most of them had something quite interesting in common. The idea of participating appeared between 1 and 48 hours before the actual race took place, often with the approach ”I’m not ready for this kind of race yet, but let’s give it a shot!”. In other words, spontanity seems to be a key to success, at least for me. I struggled a little bit with the dilemma ”Planning or Being spontaneous?” Until I realized – what if they could go hand-in-hand? Maybe we just have to Prepare ourselves for Spontanity?

<- Back to Introduction ”Slow enough to win”
<- Back to Chapter 3 ”Motivation” | Forward to Chapter 5 ”Technique” ->

Spontanity = Focus ?

In the game called life and particularly when it comes to sports and performances, there’ll be small challenges in every step we take. Knowing a race track by heart is of course one of the greatest advantages you can get. But how could we combine those careful preparations with the playful game of spontanity? The answer sounds quite simple, now that I found it. But I will still struggle to perform it in reality. Over and over again. My answer is ”Focus on each playful step – keep your goals as guidelines”. This is suitable for long term preparations aswell as each training or race itself. If you keep your mind on a summer race already during winter training, you will forget to enjoy the present moment, and there’s a huge risk that life will disappoint you along the spring. If you’re thinking of crossing the finish line already at the start of a race, the road will seem endless and painful. If you keep your mind on each step, the surroundings and your own body signals, maybe the cute girl or boy in front of you, the probability of joy/success is much bigger. Compare it to work – if you focus on your salary and at which time you will get home today, the day will seem very long. Focus on your tasks instead and you won’t notice the hours passing.

So where does the spontanity occur? In each step. Even if you might have to plan your life meticulously, try to catch each opportunity to play. Run a different trail, leave the trail, try a race you never thought of, eat I dish you never tried, speak to strangers. Do like your children would do. Do tvärtom.

A healthy approach to big goals (guidelines)

We can’t stop ourselves from big dreams, and we shouldn’t. If your dream is to participate in a huge race on the other side of the world, having to enter a year before  – just do it! Enter, book the trip, prepare yourself. But remember to enjoy the preparations, and keep your road open for detours. Make the road an adventure, and the keep the actual goal as a guideline. I used the word guideline earlier in this post, without further explanation. Guideline has, since a long time, been my word for plans (and goals). They give me a direction and a motivation but they are not making my life completely dependent on their outcomes. Get it? Keep on dreaming, make your plans and set up your goals. But see them as guidelines. Another cliché: Don’t dream your life – Live your dream.

The timing of this article – an example from my reality

I write this post from the race center of this weekend’s Skimo Worldcup. Since I started to try some races in Ski Mountaineering two years ago, I always carried this idea of trying the highest level of races. It doesn’t really make sense for a guy who spent his first 20 years by the sea, 7 meters above sea level. But maybe it’s the impossibility that drives me?

The last few months gave me the worst conditions for preparing – I couldn’t afford to go to the mountains early enough, which left me stuck in the south of Sweden working my ass off trying to make it south before the first race. I tried to find the best hills for uphill roller skiing / running and collect as many vertical meters as possible when I had some time off. Just to arrive in the real mountains and realize I’ve been trying to create a mountain. At sea level. With my tallest peak at about 150 meters…


I did the first WC races in Andorra, which also happened to be my first speed trainings this year. DNF at the first Individual and 26% behind the winner at the Sunday’s Vertical. But the results aren’t as important as the question: Did I enjoy it? No.  Did I enjoy the preparations? Not really, except for a few moments. This week, I went back to my heart (and my wallet…) and asked: where do you want to go? I ended up running 4 hours on  tricky trails in Montserrat close to Barcelona, and spent 24 hours in the center of the city. Getting around on my longboard…


Meanwhile, most of my colleagues/concurrents spent an entire week exploring the area of the upcoming races. I’m sure they’ll have a huge advantage, physically and mentally, in terms of doing good results. I wish them good luck and I admire their ability to focus. But as much as that, I’m happy to be back on MY own path, ready to enjoy the World Cup and the mountains from MY perspective.

5a i Patrouille de la Maya – En positiv överraskning

Det enda som hittills blivit vad jag väntat mig denna vinter var högsäsongen (alltså min ”jobbperiod”). Tanken var att ha mycket tid till träning, tävling och äventyr under januari för att sedan jobba hårt några veckor under februari och mars. Istället har sjukdomar och jobb avlöst varandra och jag har helt enkelt inte haft möjlighet att återhämta mig tillräckligt. Och därmed bara kunnat träna 0-2 gånger per vecka. 16 träningspass räknade jag fram att jag hade hunnit skrapa ihop under december, januari och februari. Tävla har inte varit aktuellt ens att fundera på.

Idag var det dock äntligen dags för vinterns första ”riktiga” tävling, Patrouille de la Maya. Joachim, Samuel och Jag skulle genomföra 21 km skidalpinism med 1800 meter stigning och lika mycket utför. Vädret gjorde att arrangören annonserade banändringar och jag trodde att det skulle innebära ett lite kortare lopp, men för en gångs skull hade de gjort tvärtom. I mål visade klockan 2014 meter stigning på 21,2 kilometer.

Joachim är i högform och tryckte på stenhårt från start. Det var lite för snabbt för mig men jag var lite för ”stolt” för att säga ifrån. Till slut kom verkligheten ikapp mig och vi tvingades slå av en aning på tempot. Första stigningen kändes oändlig och när det äntligen var dags att slänga av stighudarna hade vi klättrat 1300 höjdmeter på 75 minuter. Större delen av loppet var alltså gjord och det var dags för en välförtjänt ”vila” à 5 minuter utförsåkning. Ni som provat att åka off pist med tävlingsutrustning vet dock att det är allt annat än vila…
Två små klättringar till varav den sista avslutades med en sjukt brant ”portage” (av med skidorna, sätt dem på ryggsäcken och spring uppför), bokstavlingen upp bland molnen. Benen hade redan krampat ett par gånger och jag var uppriktigt orolig för den sista utförskörningen på 1400 höjdmeter. Den var dock relativt snäll då stora delar gick på vägar, och det var först när vi nådde sista kilometern (asfaltslöpning i skidpäxor…) som det blev riktigt tufft att hålla uppe farten.

Klockan stannade på 2:31, 21 minuter efter segrarlaget vilket gav oss en femteplats och som jag skrev i rubriken är jag positivt överraskad då jag åkte betydligt bättre än jag borde. Tack Joachim och Samuel för fint samarbete och tack till den som i framtiden vill betala mina startavgifter mot rimlig motprestation. Det börjar bli dyrt det här…

Resultat: http://www.lamaya.ch/content/docs/resultats/2016_categories.pdf
Puls-, GPS- och höjddata: http://www.movescount.com/moves/move95970479

God Jul

Jag hälsar God Jul med ett nytt avsnitt från Lars Asp som passande nog kom ut just idag på Julafton.

Helt slumpmässigt träffade jag Lars på ett vandrarhem i Makedonien. Jag kom in för att fråga efter rum men blev erbjuden en plats i ett tält istället. Och en jäkla fin roadtrip genom Makedonien, Albanien och Kosovo. Bonus: privatchaufför från ett fint träningspass. God Jul allihop!

Teknikträning

Välkommen att boka vinterns teknikträning på skidor, individuellt eller i grupp. Se tabellerna nedan för några prisexempel. Och håll utkik under Teknikpyramiden-Aktiviteter för datum då jag finns på andra orter. Samtliga priser anges inkl 6% moms.

Teknikträning i mitt närområde (Exv Drottningholms GK, Knalleborg eller annat förslag nära Nockeby)

En person Två personer Tre eller flera
En timma 700 kr 1000 kr 1200 kr
1½ timma 1000 kr 1300 kr 1500 kr
Två timmar 1600 kr 1800 kr

Kompis-rabatt! Boka in en vän i direkt anslutning till Ert pass, och båda får 100 kr rabatt.

Teknikträning i större del av Stockholm (Inom SL Zon A)

En person Två personer Tre eller flera
En timma 900 kr 1200 kr 1400 kr
1½ timma 1200 kr 1500 kr 1700 kr
Två timmar 1800 kr 2000 kr

Kompis-rabatt! Boka in en vän i direkt anslutning till Ert pass, och båda får 100 kr rabatt.

För bokning eller frågor (heldagar, andra orter, etc) – kontakta mig på info@teknikpyramiden.se alt 070 69 34 132.

Träningsdag i Eskilstuna

Den 8 december kommer jag, tillsammans med Peter Glas på SSC i Eskilstuna, att hålla i en träningsdag i löpning alternativt rullskidor/skidor. Vid tillräckligt intresse kommer båda formerna att erbjudas. Rullskidor eller skidor beror förstås på väder.

Mer info kommer inom kort. Dagen kommer att innehålla teknikträning i vald gren samt föreläsning om träningslära.

Finsk kvalitet – Skånsk service!

Efter fyra tuffa år kom det första haveriet på mina Marwe Skating 610C. Trots många hundra timmar i ur och skur var hjulen nästan som nya när jag bytte dem till förmån för lite lättare rullmotstånd för några veckor sedan, och stommarna har framstått som odödliga. Men idag vek ena stommen ner sig.

Trasig stomme

Kort sagt: vill ni ha ett par skaterullskidor som ni kan lita på ser jag inget alternativ. Köp dina Marwe Skating 610C idag, i morgon kan de vara slut! Lättast och snabbast hittar du dem hos Rullskidspecialisten Håkan Huselius. Där får du dessutom Sveriges bästa service och kunskap inom rullskidor.

Ett skamligt förslag

I natt vid halv två fick jag ett skamligt erbjudande på krogen. Ett som jag inte kunde, men borde ha tackat nej till. Jag träffade Emil Lauri med vänner, som bjöd in mig till sin löpartävling ”The Run” som gick ungefär tolv timmar senare på Lugnet…

Banan var tio kilometer, kuperad. Riktigt tuff. Helt fel för min otränade kropp just nu. Men jag åkte dit ändå. Startade helt okej, och låg fyra eller femma när det bara var tre kilometer kvar. Knappt två minuter bakom ledaren Danne O. Och precis bakom legenden Kalle Dalin. Sen satte magkrampen in. Nåt. Så. Djävulskt. Jag höll ungefär sex-sju minuter per kilometer. UTFÖR! Tappade några placeringar, mycket tid och blev bland annat omsprungen av damsegraren Helene Söderlund.

Tack hur som helst för ett lyckat arrangemang, och hoppas ni växer till nästa år!

Gästspel i Karlslunds IF

Idag var det dags för Vasastafetten och jag fick äran att representera Wadköpingsloppet, ett lag som även kallades Karlslunds IFs andralag. Under några veckor i somras hade jag planer på att byta klubb i skidor till just Karlslunds IF, och det känns fortfarande som det mest naturliga för mig OM jag ska åka skidor. Men istället har jag valt att bli klubblös i väntan på inspiration och motivation. Eller något helt annat!

Men tillbaka till dagens övning. Som jag nämnt tidigare har min träning varit oerhört bristfällig sedan januari i år. Jag fick därför en kort sträcka, nummer 7 på 4.6 kilometer mellan Gopshus och Hökberg, i andralaget. Tror att jag höll ihop det helt okej, även om jag kanske öppnade lite väl hårt i nedförsbackarna. Något som jag fick sota rejält för i uppförsbackarna mot slutet. Men en total tid på 17:05 ger en snittfart på 3:39 min/km. Trots en maxfart på 2:38 min/km. Och femte bästa tid på sträckan. Det får jag nog vara nöjd med. Jag sprang dessutom snabbare än killen på samma sträcka i förstalaget. Tack för idag, Karlslunds IF, och grattis till tjejerna som tog hem segern i damklassen!

Lite nördfakta om min sträcka kan ni se här: Polar