Idag organiserade jag lite i min skrivmapp. Sorterade upp låtarna i allt från enstaka rader till låtar som börjat ta form även som inspelningar. Antalet ”färdiga” texter uppgick till så mycket som 41. Blev nästan lite förvånad själv.

Eftersom jag är ett big fan av matte kom jag snabbt till att om en tiondel blir till musik har jag en EP. En fjärdedel skulle ge ett helt album. Och om samtliga låtar blir av har jag fyra skivor på gång. Men det är många som går under samma tema. Så än så länge siktar jag på att göra en riktigt bra låt. Så får vi se sen. Snart ska ni nog få äran att lyssna på något, om jag bara vågar. Och vill. Men det får tiden utvisa. Tills dess får ni hålla till godo med det som finns på Soundcloud samt inlägg här på hemsidan.

”Jag kan inte bli arg på dig
Fast jag försöker lära mig
För ingen relation utan konflikter
Bara lätta steg på glaset tills det spricker”

”Som att försöka rädda en
Brusten damm med dynamit
När jag skrev de breven
Som tog mig hit”

… På alla sätt från alla ställen
Ensam bortåt vägen” 

Orden är, som så många av mina andra citat, hämtade direkt och oavkortat ur en av Lars Winnerbäcks låtar. Fria vägar ut beskriver på ett vackert och enkelt sätt den vidriga känsla som i stort sett alltid hinner ikapp mig på vägen hem. Var jag än varit, var jag än ska.

”Och om du saknar mig ibland
så kan du släcka alla lampor
för jag finns nånstans i mörkret”

Ikväll umgicks jag, för första gången utanför skoltid, med mina klasskompisar i SMP912. Kvällen var bra rakt igenom, och avslutades på McDonalds med några uthålliga hjältar innan vi gick åt varsitt håll. På bussen pratade jag med tjejen bredvid. Och det är mer än jag brukar lyckas åstadkomma. Oavsett tid på dygnet.

”Å’ jag vet att jag har fel
Å’ jag vet att du har sett hur jag
går ensam genom livet

Å’ jag vet det är ett spel
Å’ jag vet att du har kämpat för nåt
som jag ta’t för givet”

Men till slut kommer ändå ensamheten ikapp. Det är som om den gick några steg bakom hela tiden, tills människorna skingrats. Och den kommer alltid ikapp. Oavsett hur långt det var kvar till dörren när det sista ordet sades. Det är helt enkelt alltid för långt. Idag skildes jag från mina nya vänner med en gnutta lycka i bröstet och ett litet litet leende på läpparna. Om sängen stått precis där hade jag somnat lycklig. Eller åtminstone med en känsla av lycka. Men i natt var Stockholm lika tomt som Falun. Falkenberg. Långås. På alla sätt, från alla ställen. I alla tider. Och lyckan byts snabbt och enkelt ut mot en känsla av ensamhet. Sömnlöshet. Panik.

”Du kan väl sakna mig ibland
du kan väl stirra upp mot stjärnorna
så att vi har nåt gemensamt

Men nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän demonen
I sin tysta, mörka vrå
Hejdå! Vi kanske ses nångång igen”

Detta kunde ha blivit dagens låt. Men jag försöker att hålla mig till en låt per artist på den listan. Så länge som möjligt.

Kram

Ibland publicerar jag covers i den här kategorin, även ifall jag nästan alltid gillar originalet bäst. Men ibland har Covers hjälpt mig att upptäcka artister. Och då förtjänar de en plats. I detta fall anser jag dessutom att denna cover är bättre än originalet.

Spotify: Carolina Wallin Pérez – Utan dina andetag
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se 

Låten i sig ger mig blandade känslor. Jag vill känna så igen. Fast jag skulle nog aldrig våga. Och kanske känner jag redan så. Jag kan inte riktigt stå utan någon annans andetag. Behöver vänner för att orka. Texten syftar ju förstås på något mer än bara vänskap. Men på något sätt beskriver den ändå det jag kämpar med. Att trivas i mitt eget sällskap. Jag kan inte ens stå. Men jag vet inte vems andetag det är jag behöver. Samtidigt som det här inlägget publicerade jag följande: SoundCloud-premiär. Det blir en form av dubbelinlägg.

”Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag”

Kärlek vid första öronkastet. Både artisten och låten är nya bekantskaper för mig. Förra natten kunde jag inte sova och startade kanalen Singer Songwriter på Spotify Radio. Inget att tillägga.

Spotify: Jack Johnson – If I Had Eyes
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se 

”If I had eyes in the back of my head
I would have told you that
You looked good
As I walked away

If you could’ve tried to trust the hand that fed
You would’ve never been hungry
But you never really be

The more of this or less of this or is there any difference
or are we just holding onto the things we don’t have anymore

Sometimes time doesn’t heal
No not at all
Just stand still
While we fall
In or out of love again I doubt I’m gonna win you back
When you got eyes like that
It won’t let me in
Always looking out

Lot of people spend their time just floating
We were victims together but lonely
You got hungry eyes that just can’t look forward
Can’t give them enough but we just can’t start over
Building with bent nails we’re
falling but holding, I don’t wanna take up anymore of your time
Time time time

Sometimes time doesn’t heal
No not all
Just stand still
While we fall
In or out of love again I doubt I’m gonna win you back
When you got eyes like that
It won’t let me in
Always looking out
Always lookin”

Han har blivit hånad för sina ögon i NileCity tillsammans med sitt gamla band Popsicle. Gjort musiken till Våra vänners liv, den enda TV-serie jag minns att jag har följt. Givit ut ett album med det underbara namnet Kick Death’s Ass. Bara hans snygga förnamn borde vara ett skäl nog. Klart han ska få vara med här. Välkommen, Andreas Mattsson!

Spotify: Andreas Mattsson – Parklands
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se 

Har tyvärr inte lyckats hitta texten och tänker inte ge mig på att skriva av den själv. Kan bli så fel. Men refrängen vågar jag mig på. Rätta mig gärna om jag har fel, och ge mig gärna hela texten om ni har den!

”The best I ever had
Can anything beat it?
I’m happy to be sad
If this was the peak it’s fine
I can live on the memories now
Our day in the Parklands” 

The Scientist var den första låt jag hörde med Coldplay. Det var under våren 2005. Våren då jag förväntades vara glad för att skolan snart skulle ta slut. Den värsta tiden i hela mitt korta liv. Och då vet de flesta av Er ändå vad jag har fått att jämföra med under det senaste året. Idag dök den oväntat upp i ett oväntat sammanhang. Och det fanns inget alternativ. Välkommen, Coldplay, till listan ”Dagens låt”!

Spotify: Coldplay – The Scientist
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se 

Idag blir nästan hela texten fetmarkerad, verkar det som… Ett bra tecken!

”Come up to meet you, tell you I’m sorry
You don’t know how lovely you are

I had to find you
Tell you I need you
Tell you I set you apart

Tell me your secrets
And ask me your questions
Oh, lets go back to the start

Running in circles
Coming up tails
Heads on a science apart.

Nobody said it was easy
It’s such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard

Oh, take me back to the start.

I was just guessing
At numbers and figures
Pulling the puzzles apart

Questions of science
Science and progress
Do not speak as loud as my heart

Tell me you love me
Come back and haunt me
Oh, and I rush to the start

Running in circles
Chasing our tails
Coming back as we are

Nobody said it was easy
Oh it’s such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be so hard

I’m going back to the start”

Ikväll ska jag börja i skolan igen. Så egentligen borde jag väl kanske välja en låt som handlar om det. Men här är det ju jag som bestämmer. Så jag väljer annorlunda. En låt om hur killar ständigt sågas i småbitar och tas för givet av de där finaste tjejerna som ibland väljer att korsa våra vägar. Och hur framgång och rikedom alltid går före personlighet i tjejernas medvetna eller undermedvetna partnerval. Inte så att det är ett aktuellt ämne för mig idag, men fortfarande det som format min rädsla för relationer och mitt liv. Sedan lång, lång tid…

Spotify: The Gaslight Anthem – Here’s Lookin At You, Kid
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se

The Gaslight Anthem har nått mig genom Bruce Springsteen. Han brukar spela och sjunga ihop med dem ibland. Respekt…

”You can tell Gayle, if she calls, 
That I’m famous now for all of these rock and roll songs.
And even if that’s a lie, she should’ve given me a try.
When we were kids on the field of the first day of school.
I would’ve been her fool.
And I would’ve sang out your name in those old high school halls.
You tell that to Gayle, if she calls.

And you can tell Jane, if she writes, 
That I’m drunk off all these stars and all these crazy Hollywood nights.
And that’s a total deceit, but she should’ve married me.
And tell her I spent every night of my youth on the floor, 
Bleeding out from all these wounds.
I would’ve gotten her a ride out of that town she despised.
You tell that to Janey, if she writes.

But boys will be boys and girls have those eyes
That will cut you to ribbons sometimes.
And all you can do is just wait by the moon
And bleed if it’s what she says you oughta do.

You remind Anna, if she asks why, 
That a thief stole my heart while she was making up her mind.
I heard she lives in Brooklyn with the cool, 
Goes crazy over that New York scene on 7th Avenue.
But I used to wait at the diner, a million nights without her, 
Praying she won’t cancel again tonight.
And the waiter served my coffee with a consolation sigh.
You remind Anna, if she asks why.
Tell her it’s all rigtht. 

You know it’s hard to tell you this.
Oh it’s hard to tell you this.
Here’s looking at you, Kid.”

Det skulle kunna finnas många anledningar till att denna låt platsar i kategorin ”Dagens låt”. Den ska skildra ett samtal mellan en far och hans son. Kring ämnen som jag aldrig ens varit i närheten av att prata med någon av mina föräldrar om. Känslor, tankar, relationer och annat som jag fortfarande är totalt vilsen inför. Idag fyller min pappa 56 år. Hans första födelsedag som död och begravd.

Spotify: Cat Stevens – Father And Son
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se

Och just idag har jag faktiskt gjort precis det som fadern i sången uppmanar sonen att göra. Istället för att städa ur mitt hus och flytta färdigt har jag legat och läst en rysligt bra bok som jag varmt kan rekommendera. Den är så gripande att jag höll på att kräkas flera gånger. Boken heter Sju jävligt långa dagar och är skriven av Jonathan Tropper. Det fanns helt enkelt ingen energi till att göra nåt annat än att ligga där på madrassen idag. Tack för allt, pappa, och grattis på födelsedagen!

”It’s not time to make a change, 
Just relax, take it easy. 
You’re still young, that’s your fault, 
There’s so much you have to know. 
Find a girl, settle down, 
If you want you can marry. 
Look at me, I am old, but I’m happy. 

I was once like you are now, and I know that it’s not easy, 
To be calm when you’ve found something going on. 
But take your time, think a lot, 
Why, think of everything you’ve got. 
For you will still be here tomorrow, but your dreams may not. 

How can I try to explain, when I do he turns away again. 
It’s always been the same, same old story. 
From the moment I could talk I was ordered to listen. 
Now there’s a way and I know that I have to go away. 
I know I have to go. 

It’s not time to make a change, 
Just sit down, take it slowly. 
You’re still young, that’s your fault, 
There’s so much you have to go through. 
Find a girl, settle down, 
If you want you can marry. 
Look at me, I am old, but I’m happy. 

All the times that I cried, keeping all the things I knew inside,
It’s hard, but it’s harder to ignore it. 
If they were right, I’d agree, but it’s them They know not me.
Now there’s a way and I know that I have to go away. 
I know I have to go. ”