Han har blivit hånad för sina ögon i NileCity tillsammans med sitt gamla band Popsicle. Gjort musiken till Våra vänners liv, den enda TV-serie jag minns att jag har följt. Givit ut ett album med det underbara namnet Kick Death’s Ass. Bara hans snygga förnamn borde vara ett skäl nog. Klart han ska få vara med här. Välkommen, Andreas Mattsson!

Spotify: Andreas Mattsson – Parklands
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se 

Har tyvärr inte lyckats hitta texten och tänker inte ge mig på att skriva av den själv. Kan bli så fel. Men refrängen vågar jag mig på. Rätta mig gärna om jag har fel, och ge mig gärna hela texten om ni har den!

”The best I ever had
Can anything beat it?
I’m happy to be sad
If this was the peak it’s fine
I can live on the memories now
Our day in the Parklands” 

The Scientist var den första låt jag hörde med Coldplay. Det var under våren 2005. Våren då jag förväntades vara glad för att skolan snart skulle ta slut. Den värsta tiden i hela mitt korta liv. Och då vet de flesta av Er ändå vad jag har fått att jämföra med under det senaste året. Idag dök den oväntat upp i ett oväntat sammanhang. Och det fanns inget alternativ. Välkommen, Coldplay, till listan ”Dagens låt”!

Spotify: Coldplay – The Scientist
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se 

Idag blir nästan hela texten fetmarkerad, verkar det som… Ett bra tecken!

”Come up to meet you, tell you I’m sorry
You don’t know how lovely you are

I had to find you
Tell you I need you
Tell you I set you apart

Tell me your secrets
And ask me your questions
Oh, lets go back to the start

Running in circles
Coming up tails
Heads on a science apart.

Nobody said it was easy
It’s such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard

Oh, take me back to the start.

I was just guessing
At numbers and figures
Pulling the puzzles apart

Questions of science
Science and progress
Do not speak as loud as my heart

Tell me you love me
Come back and haunt me
Oh, and I rush to the start

Running in circles
Chasing our tails
Coming back as we are

Nobody said it was easy
Oh it’s such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be so hard

I’m going back to the start”

Ikväll ska jag börja i skolan igen. Så egentligen borde jag väl kanske välja en låt som handlar om det. Men här är det ju jag som bestämmer. Så jag väljer annorlunda. En låt om hur killar ständigt sågas i småbitar och tas för givet av de där finaste tjejerna som ibland väljer att korsa våra vägar. Och hur framgång och rikedom alltid går före personlighet i tjejernas medvetna eller undermedvetna partnerval. Inte så att det är ett aktuellt ämne för mig idag, men fortfarande det som format min rädsla för relationer och mitt liv. Sedan lång, lång tid…

Spotify: The Gaslight Anthem – Here’s Lookin At You, Kid
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se

The Gaslight Anthem har nått mig genom Bruce Springsteen. Han brukar spela och sjunga ihop med dem ibland. Respekt…

”You can tell Gayle, if she calls, 
That I’m famous now for all of these rock and roll songs.
And even if that’s a lie, she should’ve given me a try.
When we were kids on the field of the first day of school.
I would’ve been her fool.
And I would’ve sang out your name in those old high school halls.
You tell that to Gayle, if she calls.

And you can tell Jane, if she writes, 
That I’m drunk off all these stars and all these crazy Hollywood nights.
And that’s a total deceit, but she should’ve married me.
And tell her I spent every night of my youth on the floor, 
Bleeding out from all these wounds.
I would’ve gotten her a ride out of that town she despised.
You tell that to Janey, if she writes.

But boys will be boys and girls have those eyes
That will cut you to ribbons sometimes.
And all you can do is just wait by the moon
And bleed if it’s what she says you oughta do.

You remind Anna, if she asks why, 
That a thief stole my heart while she was making up her mind.
I heard she lives in Brooklyn with the cool, 
Goes crazy over that New York scene on 7th Avenue.
But I used to wait at the diner, a million nights without her, 
Praying she won’t cancel again tonight.
And the waiter served my coffee with a consolation sigh.
You remind Anna, if she asks why.
Tell her it’s all rigtht. 

You know it’s hard to tell you this.
Oh it’s hard to tell you this.
Here’s looking at you, Kid.”

Det skulle kunna finnas många anledningar till att denna låt platsar i kategorin ”Dagens låt”. Den ska skildra ett samtal mellan en far och hans son. Kring ämnen som jag aldrig ens varit i närheten av att prata med någon av mina föräldrar om. Känslor, tankar, relationer och annat som jag fortfarande är totalt vilsen inför. Idag fyller min pappa 56 år. Hans första födelsedag som död och begravd.

Spotify: Cat Stevens – Father And Son
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se

Och just idag har jag faktiskt gjort precis det som fadern i sången uppmanar sonen att göra. Istället för att städa ur mitt hus och flytta färdigt har jag legat och läst en rysligt bra bok som jag varmt kan rekommendera. Den är så gripande att jag höll på att kräkas flera gånger. Boken heter Sju jävligt långa dagar och är skriven av Jonathan Tropper. Det fanns helt enkelt ingen energi till att göra nåt annat än att ligga där på madrassen idag. Tack för allt, pappa, och grattis på födelsedagen!

”It’s not time to make a change, 
Just relax, take it easy. 
You’re still young, that’s your fault, 
There’s so much you have to know. 
Find a girl, settle down, 
If you want you can marry. 
Look at me, I am old, but I’m happy. 

I was once like you are now, and I know that it’s not easy, 
To be calm when you’ve found something going on. 
But take your time, think a lot, 
Why, think of everything you’ve got. 
For you will still be here tomorrow, but your dreams may not. 

How can I try to explain, when I do he turns away again. 
It’s always been the same, same old story. 
From the moment I could talk I was ordered to listen. 
Now there’s a way and I know that I have to go away. 
I know I have to go. 

It’s not time to make a change, 
Just sit down, take it slowly. 
You’re still young, that’s your fault, 
There’s so much you have to go through. 
Find a girl, settle down, 
If you want you can marry. 
Look at me, I am old, but I’m happy. 

All the times that I cried, keeping all the things I knew inside,
It’s hard, but it’s harder to ignore it. 
If they were right, I’d agree, but it’s them They know not me.
Now there’s a way and I know that I have to go away. 
I know I have to go. ”

En känsla jag kan bli avundsjuk på. Att ha hittat hem. Åtminstone för stunden. I morgon påbörjar jag flytten till Stockholm. Jag har inga förväntningar på att känslan i dagens låt ska infinna sig där. Men kanske för en kort stund? Välkomna i klubben, Billie The Vision & The Dancers!

Spotify: Billie The Vision & The Dancers – City

Billie har många andra låtar som jag kanske egentligen gillar mer. Jag kan exempelvis varmt rekommendera hela albumet I Was So Unpopular In School And Now They’re Giving Me This Beautyful Bicycle. Men just idag är det låten City som gäller.

”This place ain’t familiar yet but I’m sure I could fit in here.
My neighbours stay up late at night.
I like this big city atmosphere.
On every wall around our block there are posters that I like.
There are major changes in the air.
I can feel it’s heartbeat pump.
And the wages I get from the cleaning job pays the rent but not much more.
But it’s a halftime job and the afternoons are free.
I think I like this city.
I think I like this city.

I can’t believe I’m here and that I don’t fear tomorrow anymore.
I think we might be headed for a great time.
So look at me, tell me what you see and give me a left cheek kiss.
If this is not called happiness and don’t know what it is.
So take a deep breath, tell me what you smell.
I smell a good time in my life.
If this is not called happiness and don’t know what it is.

I used to say I don’t believe in this.
Now it’s as obvious as a kiss.
I know what I’ve been waiting for and I am glad I’ve done my time.
I’m on a bicycle to the market place.
I got some music in my ears.
And every day I met people I know, almost all my friends are here.
The wages I get from the cleaning job pays the rent but not much more.
But it’s a halftime job and the afternoons are free.
It’s a halftime job and the afternoons are free.
It’s a halftime job and the afternoons are free.
I think I like this city.
I think I like this city.

I can’t believe I’m here and that I don’t fear tomorrow anymore.
I think we might be headed for a great time.
So look at me, tell me what you see and give me a left cheek kiss.
If this is not called happiness and don’t know what it is.
So take a deep breath, tell me what you smell.
I smell a good time in my life.
If this is not called happiness and don’t know what it is.

I think I like this city.
I think I like this city.
I think I like this city.
I think I like this city.”

Mumford & Sons är ett tips från samma kollega som gav mig Mrs. Potter’s Lullaby. Jag hoppas att vi ska hålla kontakten även framöver. Idag var det dags för avtack på den arbetsplats jag håller på att lämna. Jag fick bland annat ett presentkort från musikaffären. Självklart gick jag direkt dit och frågade hur jag skulle kunna få ut mest glädje för pengarna. Så jag köpte en Guitalele och bongotrummor. Tack WSP!

Spotify: Mumford & Sons – The Cave

Hela skivan Sigh No More är ett mästerverk. Men jag har främst fastnat för den här låten. Tack Mattias, för Mumford & Sons. Och för kommande tips. Vet att det kommer fler. Ska försöka ge dig något tillbaka också! En dag.

”It’s empty in the valley of your heart
The sun, it rises slowly as you walk
Away from all the fears
And all the faults you’ve left behind

The harvest left no food for you to eat
You cannibal, you meat-eater, you see
But I have seen the same
I know the shame in your defeat

But I will hold on hope
And I won’t let you choke
On the noose around your neck

And I’ll find strength in pain
And I will change my ways
I’ll know my name as it’s called again

Cause I have other things to fill my time
You take what is yours and I’ll take mine
Now let me at the truth
Which will refresh my broken mind

So tie me to a post and block my ears
I can see widows and orphans through my tears
I know my call despite my faults
And despite my growing fears

But I will hold on hope
And I won’t let you choke
On the noose around your neck

And I’ll find strength in pain
And I will change my ways
I’ll know my name as it’s called again

So come out of your cave walking on your hands
And see the world hanging upside down
You can understand dependence
When you know the maker’s land

So make your siren’s call
And sing all you want
I will not hear what you have to say

Cause I need freedom now
And I need to know how
To live my life as it’s meant to be

And I will hold on hope
And I won’t let you choke
On the noose around your neck

And I’ll find strength in pain
And I will change my ways
I’ll know my name as it’s called again”