SoundCloud-premiär

Ojoj, nu är det obekvämt. Men jag gillar det. Satt och plinkade lite på gitarren och bestämde mig för att ”nån gång måste det ske”. Så jag publicerade en liten inspelning från plinkandet. Låten kommer även publiceras i annan cover-version under Dagens låt.

Ni får säga vad ni vill, men detta är för min egen skull. Måste börja jobba mot att våga publicera de låtar jag själv skrivit. Så jag börjar med en helt annan. Spela gitarr är väl inte min starka sida, och inspelningen är gjord med datorns inbyggda mikrofon. Så håll för öronen, alla Audiofiler!

If I Had Eyes – Dagens låt 28 september 2012

Kärlek vid första öronkastet. Både artisten och låten är nya bekantskaper för mig. Förra natten kunde jag inte sova och startade kanalen Singer Songwriter på Spotify Radio. Inget att tillägga.

Spotify: Jack Johnson – If I Had Eyes
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se 

If I had eyes in the back of my head
I would have told you that
You looked good
As I walked away

If you could’ve tried to trust the hand that fed
You would’ve never been hungry
But you never really be

The more of this or less of this or is there any difference
or are we just holding onto the things we don’t have anymore

Sometimes time doesn’t heal
No not at all
Just stand still
While we fall
In or out of love again I doubt I’m gonna win you back
When you got eyes like that
It won’t let me in
Always looking out

Lot of people spend their time just floating
We were victims together but lonely
You got hungry eyes that just can’t look forward
Can’t give them enough but we just can’t start over
Building with bent nails we’re
falling but holding, I don’t wanna take up anymore of your time
Time time time

Sometimes time doesn’t heal
No not all
Just stand still
While we fall
In or out of love again I doubt I’m gonna win you back
When you got eyes like that
It won’t let me in
Always looking out
Always lookin”

Inspirationskväll på Café Hjärtat i Falkenberg

 

Inbjudan - Café Hjärtat 24 oktober

Inbjudan – Café Hjärtat 24 oktober – Skriv gärna ut och sätt upp lite här och var!

Den 24 oktober klockan 18:00 kommer jag återigen kasta mig långt utanför mina trygghetsramar. Trots att jag kommer bjuda på en stor portion humor är det inte säkert att ni upplever det som roligt. För min humor kan lätt bli både osammanhängande och tjatig. Men det är en del i det jag vill dela med mig av. Föreläsningen är inom ett ämne som jag väljer att kalla ”Säg/gör alla de där sakerna du vill men kanske inte vågar säga/göra och som antingen får folk att skratta eller skaka på huvudet”-kunskap. Ett ämne som jag själv har fullt upp att försöka lära mig.

Jag hoppas på en inspirerande kväll som kastar sig mellan humor och djupt mörker, hopp och förtvivlan. Och ibland alltihop i en kletig röra.

Mer information kan komma att publiceras löpande på den här sidan samt Evenemangets Facebooksida. Ni som har Facebook kan även gå in där och anmäla er samt Dela med er av evenemanget. Eller klicka på någon av nedanstående knappar för att göra olika roliga saker 🙂

 

Ex

Ex. Exet. Mitt Ex. Ett gammalt Ex. Ordet skär i mina öron. Försöker jag själv säga det känns det som att jag håller på att kräkas. Ex är latin och står i detta sammanhang för Före detta. Och när detta prefix används helt ensamt syftar personen i fråga oftast om en person som har eller har haft väldigt stor betydelse tidigare i livet…

Det är bara en av alla anledningar till att jag inte klarar av att höra ordet. Någon som man delade livet med har plötsligt blivit ett ord folk slänger ur sig i förbifarten. Oavsett hur lite jag saknar eller hur mycket jag kommer över en djup och fin relation har jag så svårt att se hur jag skulle kunna ersätta min föredetta blivande fru med ordet Ex… För just så långt kan jag förkorta det om jag berättar något som har med henne att göra. Antingen vid namn eller med uttrycket föredetta blivande fru. Det är lite omständigt att säga, och ibland önskar jag att jag hade ett enklare ord. Men Ex är helt enkelt alldeles för respektlöst för mig.

En annan sak som gör att jag har svårt att hantera detta vedertagna ”ord” är nog att jag själv bara haft ett förhållande. Stöttat hela mitt liv på detta. Aldrig lärt mig att bearbeta förlusten och gå vidare. Aldrig vågat tänka tanken på att bråka eller riskera att förlora det jag har, och därmed aldrig heller lärt mig att släppa in någon riktigt nära inpå. Jag skulle kort sagt få IG i Relationskunskap om ämnet funnits i skolan. Och det önskar jag verkligen att det gjorde. För jag har inget sunt förhållningssätt till relationer. Ni som tränade på det i grundskolan har i alla fall lärt Er att inleda och avsluta relationer, oavsett hur lite allvar det låg i dessa. Ni som lekt runt, haft några halvseriösa och nån oseriös relation kan avslappnat benämna en kille eller tjej som Exet. Men det kan inte jag. Och det är jag delvis glad för, men jag önskar samtidigt att det inte skar så djupt i min själ att höra Er säga det.

Ett tredje perspektiv är nog insikten om hur obetydlig man kan bli. Någon sa en gång att Om du stoppar ner handen i en behållare med vatten och tar upp den igen så symboliserar hålet efter handen hur oumbärlig du var. Jag kan skrämmas av tanken på att den jag delat hela mitt vuxna liv med kanske kallar mig för Exet. Trots att jag vet att jag betydde lika mycket för henne. Samtidigt unnar jag henne allt som kan minska min betydelse i hennes ögon. För hon är trots allt så mycket mer än ett Ex. Fortfarande den enda jag skulle kunna få för mig att ringa och prata med om jag mår dåligt (fast det gör jag såklart inte – ringer alltså). Fortfarande den enda som funnits där i alla väder. Fortfarande den som höll min hand vid pappas dödsbädd och på hans begravning. Fortfarande den som känner mig bäst av alla. Jag unnar henne att komma över mig men hon förtjänar ett finare namn än Exet.

Så jag tänker fortsätta envisas med att slänga ur mig krångliga benämningar i kampen mot det vidriga ordet Ex. Så får ni andra säga vad ni vill om det. Och Ni som använder det, överväg åtminstone att använda det som ett prefix och inte ett fristående ord!

Kram

Parklands – Dagens låt 21 september 2012

Han har blivit hånad för sina ögon i NileCity tillsammans med sitt gamla band Popsicle. Gjort musiken till Våra vänners liv, den enda TV-serie jag minns att jag har följt. Givit ut ett album med det underbara namnet Kick Death’s Ass. Bara hans snygga förnamn borde vara ett skäl nog. Klart han ska få vara med här. Välkommen, Andreas Mattsson!

Spotify: Andreas Mattsson – Parklands
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se 

Har tyvärr inte lyckats hitta texten och tänker inte ge mig på att skriva av den själv. Kan bli så fel. Men refrängen vågar jag mig på. Rätta mig gärna om jag har fel, och ge mig gärna hela texten om ni har den!

”The best I ever had
Can anything beat it?
I’m happy to be sad
If this was the peak it’s fine
I can live on the memories now
Our day in the Parklands” 

The Scientist – Dagens låt 19 september 2012

The Scientist var den första låt jag hörde med Coldplay. Det var under våren 2005. Våren då jag förväntades vara glad för att skolan snart skulle ta slut. Den värsta tiden i hela mitt korta liv. Och då vet de flesta av Er ändå vad jag har fått att jämföra med under det senaste året. Idag dök den oväntat upp i ett oväntat sammanhang. Och det fanns inget alternativ. Välkommen, Coldplay, till listan ”Dagens låt”!

Spotify: Coldplay – The Scientist
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se 

Idag blir nästan hela texten fetmarkerad, verkar det som… Ett bra tecken!

”Come up to meet you, tell you I’m sorry
You don’t know how lovely you are

I had to find you
Tell you I need you
Tell you I set you apart

Tell me your secrets
And ask me your questions
Oh, lets go back to the start

Running in circles
Coming up tails
Heads on a science apart.

Nobody said it was easy
It’s such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard

Oh, take me back to the start.

I was just guessing
At numbers and figures
Pulling the puzzles apart

Questions of science
Science and progress
Do not speak as loud as my heart

Tell me you love me
Come back and haunt me
Oh, and I rush to the start

Running in circles
Chasing our tails
Coming back as we are

Nobody said it was easy
Oh it’s such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be so hard

I’m going back to the start”

Here’s Looking At You, Kid – Dagens låt 17 september 2012

Ikväll ska jag börja i skolan igen. Så egentligen borde jag väl kanske välja en låt som handlar om det. Men här är det ju jag som bestämmer. Så jag väljer annorlunda. En låt om hur killar ständigt sågas i småbitar och tas för givet av de där finaste tjejerna som ibland väljer att korsa våra vägar. Och hur framgång och rikedom alltid går före personlighet i tjejernas medvetna eller undermedvetna partnerval. Inte så att det är ett aktuellt ämne för mig idag, men fortfarande det som format min rädsla för relationer och mitt liv. Sedan lång, lång tid…

Spotify: The Gaslight Anthem – Here’s Lookin At You, Kid
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se

The Gaslight Anthem har nått mig genom Bruce Springsteen. Han brukar spela och sjunga ihop med dem ibland. Respekt…

”You can tell Gayle, if she calls, 
That I’m famous now for all of these rock and roll songs.
And even if that’s a lie, she should’ve given me a try.
When we were kids on the field of the first day of school.
I would’ve been her fool.
And I would’ve sang out your name in those old high school halls.
You tell that to Gayle, if she calls.

And you can tell Jane, if she writes, 
That I’m drunk off all these stars and all these crazy Hollywood nights.
And that’s a total deceit, but she should’ve married me.
And tell her I spent every night of my youth on the floor, 
Bleeding out from all these wounds.
I would’ve gotten her a ride out of that town she despised.
You tell that to Janey, if she writes.

But boys will be boys and girls have those eyes
That will cut you to ribbons sometimes.
And all you can do is just wait by the moon
And bleed if it’s what she says you oughta do.

You remind Anna, if she asks why, 
That a thief stole my heart while she was making up her mind.
I heard she lives in Brooklyn with the cool, 
Goes crazy over that New York scene on 7th Avenue.
But I used to wait at the diner, a million nights without her, 
Praying she won’t cancel again tonight.
And the waiter served my coffee with a consolation sigh.
You remind Anna, if she asks why.
Tell her it’s all rigtht. 

You know it’s hard to tell you this.
Oh it’s hard to tell you this.
Here’s looking at you, Kid.

Father And Son – Dagens låt 11 september 2012

Det skulle kunna finnas många anledningar till att denna låt platsar i kategorin ”Dagens låt”. Den ska skildra ett samtal mellan en far och hans son. Kring ämnen som jag aldrig ens varit i närheten av att prata med någon av mina föräldrar om. Känslor, tankar, relationer och annat som jag fortfarande är totalt vilsen inför. Idag fyller min pappa 56 år. Hans första födelsedag som död och begravd.

Spotify: Cat Stevens – Father And Son
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se

Och just idag har jag faktiskt gjort precis det som fadern i sången uppmanar sonen att göra. Istället för att städa ur mitt hus och flytta färdigt har jag legat och läst en rysligt bra bok som jag varmt kan rekommendera. Den är så gripande att jag höll på att kräkas flera gånger. Boken heter Sju jävligt långa dagar och är skriven av Jonathan Tropper. Det fanns helt enkelt ingen energi till att göra nåt annat än att ligga där på madrassen idag. Tack för allt, pappa, och grattis på födelsedagen!

”It’s not time to make a change, 
Just relax, take it easy. 
You’re still young, that’s your fault, 
There’s so much you have to know. 
Find a girl, settle down, 
If you want you can marry. 
Look at me, I am old, but I’m happy. 

I was once like you are now, and I know that it’s not easy, 
To be calm when you’ve found something going on. 
But take your time, think a lot, 
Why, think of everything you’ve got. 
For you will still be here tomorrow, but your dreams may not

How can I try to explain, when I do he turns away again. 
It’s always been the same, same old story. 
From the moment I could talk I was ordered to listen. 
Now there’s a way and I know that I have to go away. 
I know I have to go. 

It’s not time to make a change, 
Just sit down, take it slowly. 
You’re still young, that’s your fault, 
There’s so much you have to go through. 
Find a girl, settle down, 
If you want you can marry. 
Look at me, I am old, but I’m happy. 

All the times that I cried, keeping all the things I knew inside,
It’s hard, but it’s harder to ignore it. 
If they were right, I’d agree, but it’s them They know not me.
Now there’s a way and I know that I have to go away. 
I know I have to go.

 

You Had Time – Dagens låt 8 september 2012

Ani DiFranco har gett mig två av de finaste låtar jag vet, men jag har ändå lyssnat alldeles för lite på henne. Låtarna har, nästan uteslutande, nått Sverige genom Lars Winnerbäcks översättningar Du hade tid och Du gamla, fria nord. Och en av dem har blivit en av hans mest spelade livelåt. Därför, bland annat, känner jag att det är viktigt att Ani får allt utrymme hon kan få. Och detta är det bidrag jag kan åstadkomma.

Spotify: Ani Difranco – You Had Time
Spotifylista med samtliga bidrag: Dagens Låt andreaslundblad.se

I Winnerbäcks översättning är den vackraste raden ”Du är ett glashus, och jag är en sten. Men det är du som försöker att se igenom mig”. Något som faktiskt är en vidareutveckling av Ani’s text. En annan känsla i låten är tryggheten av att komma hem till någon som förstår och bryr sig. När du inte orkar berätta något för att det finns för mycket att berätta. Och möts av förståelse. Lyssna och njut!

how can I go home
with nothing to say
I know you’re going to look at me that way
and say what did you do out there
and what did you decide
you said you needed time
and you had time

you are a china shop
and I am a bull
you are really good food
and I am full
I guess everything is timing
I guess everything’s been said
so I am coming home with an empty head

you’ll say did they love you or what
I’ll say they love what I do
the only one who really loves me is you
and you’ll say girl did you kick some butt
and I’ll say I don’t really remember
but my fingers are sore
and my voice is too

you’ll say it’s really good to see you
you’ll say I missed you horribly
you’ll say let me carry that
give that to me
and you will take the heavy stuff
and you will drive the car
and I’ll look out the window making jokes
about the way things are

how can I go home
with nothing to say
I know you’re going to look at me that way
and say what did you do out there
and what did you decide
you said you needed time
and you had time”

City – Dagens låt 6 september 2012

En känsla jag kan bli avundsjuk på. Att ha hittat hem. Åtminstone för stunden. I morgon påbörjar jag flytten till Stockholm. Jag har inga förväntningar på att känslan i dagens låt ska infinna sig där. Men kanske för en kort stund? Välkomna i klubben, Billie The Vision & The Dancers!

Spotify: Billie The Vision & The Dancers – City

Billie har många andra låtar som jag kanske egentligen gillar mer. Jag kan exempelvis varmt rekommendera hela albumet I Was So Unpopular In School And Now They’re Giving Me This Beautyful Bicycle. Men just idag är det låten City som gäller.

”This place ain’t familiar yet but I’m sure I could fit in here.
My neighbours stay up late at night.
I like this big city atmosphere.
On every wall around our block there are posters that I like.
There are major changes in the air.
I can feel it’s heartbeat pump.
And the wages I get from the cleaning job pays the rent but not much more.
But it’s a halftime job and the afternoons are free.
I think I like this city.
I think I like this city.

I can’t believe I’m here and that I don’t fear tomorrow anymore.
I think we might be headed for a great time.
So look at me, tell me what you see and give me a left cheek kiss.
If this is not called happiness and don’t know what it is.
So take a deep breath, tell me what you smell.
I smell a good time in my life.
If this is not called happiness and don’t know what it is.

I used to say I don’t believe in this.
Now it’s as obvious as a kiss.
I know what I’ve been waiting for and I am glad I’ve done my time.
I’m on a bicycle to the market place.
I got some music in my ears.
And every day I met people I know, almost all my friends are here.
The wages I get from the cleaning job pays the rent but not much more.
But it’s a halftime job and the afternoons are free.
It’s a halftime job and the afternoons are free.
It’s a halftime job and the afternoons are free.
I think I like this city.
I think I like this city.

I can’t believe I’m here and that I don’t fear tomorrow anymore.
I think we might be headed for a great time.
So look at me, tell me what you see and give me a left cheek kiss.
If this is not called happiness and don’t know what it is.
So take a deep breath, tell me what you smell.
I smell a good time in my life.
If this is not called happiness and don’t know what it is.

I think I like this city.
I think I like this city.
I think I like this city.
I think I like this city.”