Slow Enough To Win 2019

Under de senaste åren har jag utvecklat min egen tränings-, prestations- och livsfilosofi som jag kallar Slow Enough To Win. 2018 började jag arbeta med att försöka förmedla den till andra och samtidigt förpacka den i en säljbar tjänst. 2019 kommer jag att prova den lite mer skarpt så hör gärna av Er om nedanstående koncept kan vara något för dig, din personal, dina kollegor eller vänner.

Boka här

Vill du bli Slow Enough To WinGrundpaketet – Praktik&Teori cirka 2 timmar

Genom projektet Slow Enough To Win 2018 landade jag i ett standardupplägg som jag tycker ger mest valuta för pengarna. Vi börjar med ett kortare teknikinriktat träningspass (för närvarande kan jag erbjuda rullskidor, längdskidor, löpning och skidalpinism) på 45-75 minuter, och fortsätter sedan med ett ungefär lika långt träningssamtal där vi går igenom nuläget och den närmsta framtiden. Hittills har jag bara provat detta i individuell form, men det ska även gå att genomföra i mindre grupper. Vill du/ni bara ha teknikträning (individuellt eller i grupp) så går det förstås bra det också.

Grundpris 1200 kronor (Individuellt, 2 timmar, Falkenberg). Önskar du något som avviker från standardupplägget – maila gärna för offert. Eller boka direkt via denna länk.

Vad innebär Slow Enough To Win?

Slow Enough To Win är ett förhållningssätt som genomsyrar det mesta jag gör, och som går att applicera på en mängd olika aspekter av framförallt träning och tävling. Men även i övriga livet. För mig yttrar det sig bland annat i det faktum att jag väldigt sällan pressar mig själv eller tar i, men ändå lyckas vinna lopp med ojämna mellanrum. Att starta ett lopp eller en intervall i perfekt fart/intensitet och lyckas hålla den hela vägen till mål. Att vara lyhörd inför kroppens signaler och i många fall hellre ta en extra vilodag än ett extra träningspass. Kort och gott – att inte stressa.

Slow Enough To Win – på träning (Trailrunning Sweden 2 november 2018)
Slow Enough To Win – på tävling
(Trailrunning Sweden 9 november 2018)

Helhetsgrepp hellre än detaljplanering
De flesta av mina konkurrenter jobbar med detaljerade individuella träningsplaner. Och där började jag också. Men jag ska vara ärlig. Jag tror inte på det. Åtminstone inte tillräckligt för att motivera mig till att gå vidare med det som del i ett standardutbud. Självklart kommer kontakten med adepterna till slut landa i en lite mer genomtänkt och planerad träning. Och i vissa fall kommer vi tillsammans att skriva ett detaljerat träningsprogram. Men i grunden kommer mitt fokus ligga på att guida Er till en djupare förståelse för träningen och ge Er verktyg till att själva ta kontroll över utvecklingen.

Slow enough to (win)

Låt inte det sista ordet lura dig, även du som aldrig vunnit eller ens vill vinna en tävling är välkommen att ta del av mina erfarenheter och tjänster. Orden Slow Enough To Win kommer från mina egna tankar under de lopp jag vunnit genom åren. Men det handlar mer om en livsstil och ett genomförande än att faktiskt vinna.

Geografiskt (åtminstone nästan) obundet

Inför vintern 2018/2019 har jag och Elin investerat i en ny äventyrsbil. Därför kommer jag att kunna erbjuda tjänsterna i stort sett var som helst i Sverige (världen?). Vi träffas på en bra plats och kör de praktiska delarna utomhus för att sedan sätta oss vid bordet i äventyrsbilen och gå igenom eventuellt videoanalys samt det teoretiska. Under vintern kommer äventyrsbilen att befinna sig i Sydeuropa, men från och med april/maj räknar vi med att utgångspunkten är tillbaka i Falkenberg. Vi själva reser hem till Sverige med ojämna mellanrum även under vintern, så tjänsterna finns förstås tillgängliga även där. Dock inte lika geografiskt flexibelt.

Vetenskap och erfarenhet

Den kunskap jag förmedlar har samlats in under drygt 20 år från massor av källor utöver min egen erfarenhet och de tränarutbildningar jag gått (bland annat Svenska Skidförbundet Längdskidtränare steg 1 – 3). Även om det allra mesta jag förmedlar grundar sig i forskning kommer jag sällan att kunna ange några källor eller bevis för mina idéer, men ibland kommer jag att berätta anekdoter eller leverera citat med härmad Österrikisk brytning.

Maila gärna för offert. Eller boka direkt via denna länk.

WHITE WINTERS?

Rullskidkurs med OK Nackhe, oktober 2017, Åkulla.

Jag har tänkt (tro det eller ej…). I min världsbild är Black Friday inte en hållbar pusselbit. ”En köpfri dag”, som inträffar samma dag världen över, låter mycket sundare. Men eftersom det ändå är julklappstider, och jag känner att jag faktiskt har något att bidra med i denna värld, vill jag ändå annonsera ett erbjudande.

Visste ni att jag erbjuder personlig träning, tekniklektioner, coaching, föreläsningar, resor och mycket annat genom mitt eget lilla företag? Mest kring löpning, äventyr och skidor/rullskidor. Men jag är öppen för förslag när vi skräddarsyr just dina eller ditt företags julklappar.

Från och med i morgon, lördagen den 25 november, och hela vägen fram till julafton 24 december skänker jag 25% av alla intäkter från denna verksamhet (inkl presentkort på framtida tjänster) till Naturskyddsföreningen och/eller Protect Our Winters. Eller annan valfri hållbarhetskämpe om så önskas. Prislistor och upplägg är helt individanpassat, så tveka inte att höra av Er till mig för vidare information. Eller läs mer under Tjänster.

En vår som fick vara vår

Det känns som att de senaste åren har saknat en årstid. Riktigt givande vintrar har avlösts av vackra varma somrar och VÄLDIGT MYCKET HÖST… Våren är dock en årstid som jag inte riktigt mindes smaken av. Fram tills i år.

Kontinuerlig träning
Det som kanske syns tydligast, och är mest mätbart, är nog min träning och mina prestationer i olika tävlingar. Maj 2016 var den första månaden på många år som jag lyckades göra idrotten till en stor, viktig och naturlig del av livet. Halvvägs in i juni känns det fortfarande som att detta skulle kunna hålla för alltid, men än så länge är jag glad att ha hittat tillbaka till en hälsosam aktivitetsnivå. Och kanske framförallt, en inspiration och utvecklingskurva som överträffar allt jag tidigare upplevt. En ny vår.

Tävlings- och testresultat
Vårvintern avslutades, för min del, med att vi lyckades vinna vår kategori i Patrouille des Glaciers i slutet av april. Tävlingen var vinterns stora mål men jag bråkade med olika sjukdomar och dålig form i stort sett hela säsongen. Därför var det en stor lättnad att jag var starkast i laget när tävlingsdagen kom, och det som skulle varit vinterns avslutning blev nog snarare ett startskott för våren.

Heading for the podium! Picture taken ten days ago, on our way up the last hour of PDG. Magically capturing one of my strongest moments of the race. And this season. And this life. Thank you Tim, whoever you are! And of course @raphaeladdy and @jo.rausis. Up next: #falkloppet ! #Repost @timlloydphoto ・・・ Two members of a team compete in the Patrouille des Glaciers, a ski touring race from Zermatt to Verbier. The first race occurred under a warm and clear night followed by a beautiful morning. I was sad to hear that the second race had to be cancelled as the whole of the Alps have been blanketed in another round of winter. With the race held every two years many will have to wait until next time. Hopefully then I’ll be on the start line with them. #pdg2016 #skiing #winter

Ett foto publicerat av Andreas Lundblad (@animaluminium)

Falkloppet avgjordes bara några dagar efter att jag anlänt till Sverige i början av maj. Idén var att få en tidig indikator på löpformen inför våren och sommaren, som ett litet test. Det tog mig 36 minuter och 11 sekunder att genomföra de 10 kilometrarna längs Ätran och vallarna, vilket var min snabbaste miltid på nästan fem år. Positivt överraskad och totalt utslagen men ändå en riktigt bra början.

Det gick några veckor med helt okej träning innan jag, väldigt spontant, anmälde mig till Hallandsleden Terräng 30 km. Det har gått nästan sju år sedan jag sprang så långt, och jag tvekade in i det sista innan jag bestämde mig för att ge det en chans. Tanken var först att testa den korta banan på 10 km men enligt säkra källor är första 20 km den finaste delen. Något som jag numera kan intyga. Till slut gick starten och jag var fast besluten att försöka springa Tillräckligt långsamt för att kunna vinna. Egentligen trodde jag nog inte att jag hade en chans, men jag visste åtminstone att min enda chans är att hålla rätt tempo från början. Jimmy Jacobsson stack iväg direkt och jag brydde mig aldrig om att hänga på, men jag fick åtminstone en betryggande andraplacering redan ut från start. Det tog inte många kilometer innan jag kom ikapp Jimmy, och redan innan vi sprungit fem kilometer kunde jag höra att han kämpade för att hänga med. Min taktik hade hållt dit fram, men jag visste att vi hade 25 km kvar och att han är betydligt mer rutinerad än mig på de längre distanserna. Så jag fortsatte att försöka hålla nere farten och pulsen för att spara på krutet tills han eventuellt skulle komma ikapp igen. Men fem kilometer blev tio, som blev tjugo och när jag nådde målet efter 30 km var jag återigen positivt överraskad. Tiden 2:16 på en väldigt kuperad och teknisk bana var nästan 5 minuter snabbare än jag hade vågat hoppas på och en kvart snabbare än jag vågat tro på. Dessutom räckte det till en segermarginal på nästan 18 minuter. Tillräckligt långsamt för att vinna.

Bara tre dagar senare var det dags för 3000m-test med RunFBG på Falkenbergs IP. Benen var fortfarande tunga efter söndagens lopp men jag tog mig runt på 9:38, vilket kanske inte är någon världsklass men för mig var det nytt personbästa. För första gången sedan 2012 kunde jag notera ett nytt sådant på en löpdistans, och oavsett vilken sådan är det en oerhört viktig milstolpe och inspiration.

Plötsligt hade jag varit i Sverige en hel månad och det blev dags för årets andra millopp, Friskusloppet. Vinden låg på från sydväst, som om den aldrig gjort annat, och jag bestämde mig för att hålla den klassiska Friskuslopps-taktiken. Gå inte upp och dra en meter i motvinden söderut, oavsett hur långsamt det går. Mycket riktigt började det med ett taktiskt rävspel där farten pendlade mellan 3:25 och 4:00 per km. Ingen ville dra upp tempot och efter 3-4 km var en stor del av startfältet samlat i en enda tätklunga. Plötsligt kom det en telefon-kille och sprang om. Vi var alla lite förvånade av att det var en kille med telefon på armen som drog upp tempot, men ingen vågade låta honom dra iväg själv så plötsligt var vi 5 personer som låg och hetsade i 2:55-3:10. Alldeles för snabbt men det varade bara i någon minut. Vid vändningen efter 4,5 km var vi fyra personer i tätklungan men telefon-killen fick släppa ganska snart och inte långt efter var det min tur. Jag hade misslyckats lite med att hålla min egen fart, men å andra sidan var det kul och lärorikt att få vara med och leka i tätklungan. Resten av loppet sprang jag och bevakade min tredjeplats, som jag höll hela vägen in i mål. Visserligen tog jag in lite på tvåan på slutet, men jag var väldigt nöjd med att få gå upp på prispallen och dessutom tiden 35:19, nästan en minut snabbare än Falkloppet en månad tidigare. Och bara några sekunder från officiellt personbästa på 10 km.

Senare samma vecka skulle RunFBG åka iväg till Trollhättan på ett litet löparäventyr. 10,6 km genom slussområdet och dess 1040 trappsteg. Idén om att åka med hade spökat i bakhuvudet i några veckor, men dagen var egentligen bortlovad till annat. Fem minuter före avresa tog ”vi” dock det mycket impulsiva beslutet att pausa Elins packning för att åka med till Trollhättan City TrailLoppet skulle starta kl 14:50 och jag hade inte hunnit tänka på lunch, så jag åt en halv chipspåse, en Magnumglass och en Enervit Pre Sport i bussen på väg upp. Detta svaldes ner med vatten, kaffe och sportdryck. De andra skrattade lite åt mig men jag var inte orolig alls. Vetskapen att jag tidigare gjort mina bästa resultat på impulsiva beslut och McDonald’s-mat ingav istället hopp. Under uppvärmningen höll jag på att springa vilse bland slussarna och missa starten, men jag hittade tillbaka i tid. Löparlegenden Rune Larsson intervjuades före starten och sa bland annat att ”Om någon klarar den här banan under 50 minuter är den ett mindre fenomen”. Som alltid startade jag med orden ”Spring tillräckligt långsamt så har du chans att vinna”. Denna gången var det ett tiotal som brände iväg alldeles för fort, men de orkade hålla farten förvånansvärt länge. Efter 2-3 km började det dock splittras lite och vi var en liten klunga som höll ihop ett tag. Jag upprepade orden för mig själv; ”Tillräckligt långsamt. Tillräckligt långsamt”. Vi hade inte ens kommit halvvägs när jag snubblade förbi ledaren i en liten utförslöpa, och plötsligt låg jag först. Något orolig för att bränna av för mycket slog jag av en aning på takten men märkte ändå att tvåan hade svårt att hänga på. Så jag fortsatte i mitt ”tillräckligt långsamt”-tempo. I en av uppförstrapporna framåt slutet av loppet skuttade jag på lite för fort och fick nästan gå de första stegen när det planade ut ovanför. Benen sved av mjölksyra och jag började titta över axeln, övertygad om att de andra skulle komma ikapp. Jag lyckades dock behålla min ledning och sprang i mål på 48:05. En riktigt skön seger på en rolig bana, speciellt med Runes ord i färskt minne…

Tresamhet
Tävlingsresultat och träningsglädje i all ära, men det finns två individer som gjort hela skillnaden den här våren. Efter många år av ensamhet öppnade Elin och Rocky sitt hus och sina hjärtan för mig. Vi har delat allt. Kravlöst. Öppet. Accepterande. Jag har fått vara mig själv varje sekund och jag har fått känna att jag betyder något för någon. På riktigt. Igår gav de sig ut i världen. Elin och Rocky. Jag var stolt och glad för deras skull när de lämnade Sverige för sitt nästa kapitel i de franska Alperna, och evigt tacksam för att de hjälpt till att ge mitt liv en riktning. Det ska bli mycket intressant att se hur det utvecklar sig framöver, när jag ska göra allting själv igen. Det är ofantligt tråkigt och kan gå precis hur som helst. Men nu vet jag hur lite (fast ändå mycket) som behövs för att kompassen ska stanna upp ett tag. Tack för den här våren. En vår som fick vara vår.

☀️ #tarvarapådagen #hoffsnäs #frukost

Ett foto publicerat av Elin Fredin (@elinfredin)