Jan-Bertil Lundblad 11/9 1956 – 21/1 2012

Detta är ett unikt inlägg. Unikt på flera sätt. Dels var det andra gången någonsin jag fick för mig att sjunga något av seriös karaktär inför publik. Det var även första gången jag spelade munspel så att någon annan än Frida hörde. Sjunga i mikrofon är inte heller något jag försökt mig på särskilt många gånger. Och tack vare min syster hamnade det på en film av åtminstone godkänd kvalité.

Men framförallt är det unikt för att det var min pappas första och enda begravning. Jag är glad att jag kom med så många egna förslag och idéer. Faktiskt lite stolt. Men det var för pappa. Och det var han som gav oss styrkan att göra dagen till den finaste hittills i mitt liv. Det var han minst sagt värd. Han måste ha läst det jag skrev i dödsannonsen:

”May your strength give us strength
May your faith give us faith
May your hope give us hope
May your love give us love”

En av de första bilderna på mig och min pappa. Mars 1986.

Det där med siffror…

1997 var jag 11 år och gick i fyran. Min lärare slutade och flyttade till Jönköping. Sista dagen skrev hon upp sitt nya telefonnummer på tavlan. Jag fick tänka efter en stund för att komma ihåg att hon hette Anita. Men telefonnumret, som jag aldrig någonsin ringt, är det första som dyker upp i mitt huvud när jag ser riktnumret 036… Vad är det för fel på mig?

Hallå Falkenberg

I månadens nummer av ”Hallå Falkenberg” kunde man läsa om en dåre från Långås som fått för sig att satsa på längdskidåkning. Döm om min förvåning när jag läste artikeln och insåg att den handlade om mig, samtidigt som jag kunde konstatera att jag nu blivit Vasaloppsgubbe på riktigt!

Klicka på bilden och bläddra till sidan sju om ni vill läsa om mig… Någon gång i slutet av februari 2012 kommer ett nytt nummer, och då slutar länken att fungera.
Vasaloppsåkaren från Falkenberg - Hallå Falkenberg

Samarbete med Sportsupportcenter.com

Sedan någon månad tillbaka samarbetar jag med Sportsupportcenter i Falun. Det innebär att de som bokar teknikträning eller annat hos dem ”riskerar” att få träffa mig 🙂

Om någon tycker detta låter intressant kan ni läsa mer på www.sportsupportcenter.com

Bland annat finns det platser över vid följande SSC-evenemang:
Tre teknikträningslektioner under tre måndagar med start den 16/1
Tid: 16/1, 23/1, 30/1. 18.00 varje gång.
Plats: Lugnet Skidstadion

11/11-11

Min fixering vid nummer gör att jag länge funderat på vad jag ska använda den Elfte November Tjugohundraelva till. Tvångstankar om att jag måste titta på en klocka eller kanske göra en viktig transaktion av exempelvis 111 111,11 kronor har förföljt mig, ända tills jag insåg att jag med högsta sannolikhet kommer att stå på startlinjen på vinterns första skidtävling just detta datum. Om bara jag kunde få starttiden 11:11? Ett så fint datum kommer inte tillbaka på väldigt länge, speciellt inte under min livstid.

I några år har jag tjatat på Frida om att vi väl kunde gifta oss den 11/11 2011, på en bergstopp nånstans. Det råkar ju faktiskt vara dagen då vi varit ihop i sju år och sju månader. Detta var dock inte så populärt eftersom man för fan inte kan gifta sig mitt i november, och hur kul är det att vara på en topp då?

Så jag kompromissade och frågade om vi inte åtminstone kunde förlova oss det datumet. Detta var lite lättare att få igenom, men det kom förstås lite grus i maskineriet när det dök upp en SKIDTÄVLING just den dagen. På något märkligt sätt lyckades jag få igenom det, och med över två månader kvar till detta vackra datum hade vi helt plötsligt en ask med två ringar hemma.

Trots att jag aldrig varit och aldrig kommer att bli någon vidare romantiker, fick jag övertyga mig själv (med viss hjälp utifrån) om att det nog var på sin plats att ställa till med någon form av frieri vid något tillfälle. Detta genomfördes, men sagan om den utflykten är för lång för att berättas i förbifarten, så den besparar jag Er. Men för ordningens skull besvarar jag den obligatoriska frågan ”Vilken topp?” genom att avslöja att det skedde på Ärtknubben, en liten kulle med utsikt över en liten bit av Dalarna. Inget märkvärdigt, men åtminstone en topp.

Det kanske blev lite krystat det där, udda att inte ens träffa sin blivande fru på vår förlovningsdag. Men vi fick åtminstone genomfört något mycket betydelsefullt på ett för mig mycket betydelsefullt datum. Ett datum som därmed också kommer vara betydelsefullt och ihågkommet för resten av mitt liv.

Förlovningsringarna

Ordkonstnär fyller år

Idag fyller en av mina största ordinspiratörer år. Detta firar jag med någta av de finaste ord jag vet;

”det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt
du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
det är väl sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
med dig med dig med dig”
– För dig, Lars Winnerbäck 2001

”och alldeles nyss
fick jag lyssna till ditt skratt
du berättade att du saknar mig inatt
det gör jag med
det är så tyst nere från gatan
som det aldrig annars är
det är som att natten här har sett allting
och stilla sjunger med”
– Elegi, Lars Winnerbäck 2004

”Stockholm 02 maj och skymning faller
jag hoppas på ett kort som inte lagts
jag litar till ett ord som inte sagts
min lust är fri
men min frihet är bakom galler
res med mig
till ett annat land”
– Faller, Lars Winnerbäck 2003

”för månen har en kraft
som förnuftet aldrig haft
och aldrig får och då går det dom det går
sen vill jag skriva allt jag sett så nån förstår
fast inga toner kan förklara hur jag mår”
– Under månen, Lars Winnerbäck 1996

”och han ringer och säger det mörker du ser
gör att stjärnorna märks lite mer

så han sjunger sina sånger igen
och du ler åt hans iver
och när du säger det ljusnar min vän
så sitter han redan och skriver

att ljuset blir större när natten tar form
och värmen blir mer värd i storm”
– Vänner, Lars Winnerbäck 1997

Tillfällig TV-tittare

Carl Bildt - En Annan Flygande Halländare. Fotot hämtat från Regeringen.se

Idag tänkte jag, tillfälligt, återuppta det TV-tittande som jag i stort sett avslutade för 4-5 år sedan. Idag ska nämligen självaste Carl Bildt vara med i Skavlan. I mina ögon är herr Bildt en man som har och tar ett mycket tungt ansvar för Sverige i Världen. Det finns nog många som motsätter sig den åsikten, men mig har han aldrig gjort besviken. Att han också är en flygande Halländare är kanske även det värt att nämna.

Beträffande bristfälligt Burkbrukande bör beaktas att jag ändå spenderar mycket tid framför TVn i förhållande till Erik Wickström och andra framstående TV-vägrare. Men den tid jag spenderar framför TVn består mest i att närvara i soffan med andra sysslor då min andra hälft Frida tittar på något (i mina ögon) meningslöst TV-program. Idag ska jag dock, med engagemang och koncentration, se en stor förebild i en stor Talkshow.

I morgon fullbordar jag en annan stor utveckling i livet. Nämligen projektet ”Fördubbla mitt livs sammanlagda flygresor på mindre än en månad”. Det var visserligen inte så svårt, då jag bara behövde 4 nya resor för att dubblera. Men i morgon fullbordas det då jag flyger till München för att sedan fortsätta med ännu en flygning vidare till Lissabon.

Vecka38-symptomen borta

I morgon är det dags att återuppta träningen mina första sjukveckor på över ett år. eftersom jag vid minst tre olika tillfällen har insjuknat just vecka 38, kommer jag till nästa år planera vecka 38 som sjukvecka redan från början. 38 är ju ändå ett ganska intetsägande nummer. Nästan lika intetsägande som min bästa Vasaloppsplacering hittills; 231. Tråkig siffra.

Hur som helst, om ungefär en halvtimma ger jag mig ut på mitt första träningspass på nästan 2 veckor. Förra passet blev ett Skaterace på tävlingshjul uppför en lång Österrikisk backe. Idag blir det lite koordination, balans, teknik och fart på de klassiska tävlingsrullskidorna. Jag har nämligen anmält mig till en rullskidtävling som går av stapeln i Lund om 1½ vecka. Känns som ett bra sätt att komma igång igen efter sjukdomen!