Kategoriarkiv: Flümblad

The Cave – Dagens låt 4 september 2012

Publicerat av
Svara

Mumford & Sons är ett tips från samma kollega som gav mig Mrs. Potter’s Lullaby. Jag hoppas att vi ska hålla kontakten även framöver. Idag var det dags för avtack på den arbetsplats jag håller på att lämna. Jag fick bland annat ett presentkort från musikaffären. Självklart gick jag direkt dit och frågade hur jag skulle kunna få ut mest glädje för pengarna. Så jag köpte en Guitalele och bongotrummor. Tack WSP!

Spotify: Mumford & Sons – The Cave

Hela skivan Sigh No More är ett mästerverk. Men jag har främst fastnat för den här låten. Tack Mattias, för Mumford & Sons. Och för kommande tips. Vet att det kommer fler. Ska försöka ge dig något tillbaka också! En dag.

”It’s empty in the valley of your heart
The sun, it rises slowly as you walk
Away from all the fears
And all the faults you’ve left behind

The harvest left no food for you to eat
You cannibal, you meat-eater, you see
But I have seen the same
I know the shame in your defeat

But I will hold on hope
And I won’t let you choke
On the noose around your neck

And I’ll find strength in pain
And I will change my ways
I’ll know my name as it’s called again

Cause I have other things to fill my time
You take what is yours and I’ll take mine
Now let me at the truth
Which will refresh my broken mind

So tie me to a post and block my ears
I can see widows and orphans through my tears
I know my call despite my faults
And despite my growing fears

But I will hold on hope
And I won’t let you choke
On the noose around your neck

And I’ll find strength in pain
And I will change my ways
I’ll know my name as it’s called again

So come out of your cave walking on your hands
And see the world hanging upside down
You can understand dependence
When you know the maker’s land

So make your siren’s call
And sing all you want
I will not hear what you have to say

Cause I need freedom now
And I need to know how
To live my life as it’s meant to be

And I will hold on hope
And I won’t let you choke
On the noose around your neck

And I’ll find strength in pain
And I will change my ways
I’ll know my name as it’s called again”

Vem är han?

Publicerat av
Svara

Rubriken på det här inlägget förblir något kryptisk ett tag till. Men jag gillar det på något sätt. En fråga som gäckat mig länge. Inlägget diskuterar evolution, könsfrågor, sex, relationer, apdans, ”bortamatcher”… You name it. Frågan är om jag lyckas sy ihop den här säcken till slut. Det är en gigantisk gåta för mig, det här. Ett stort och viktigt ämne. Men tyvärr kommer jag bli utan svar. Det är det enda jag är helt säker på. Jag tror jag kommer vara lite hård och dömande idag. Men stora delar av min världsbild och inställning är ändå svår att ta på allvar för många, så då får ni väl se likadant på det här…

Det jag alltid undrat är: varför denna ständiga jakt efter de dumma killarna? De dåliga? De farliga? Ruttna? Svinen? Aporna? Det kanske kan låta som en hård inledning men det är så jag ser på det. I ena änden av ämnet har vi dansgolvet. Apdansen, som vi med lite mer innanför pannbenet kallar det ni andra kallar för ”dans”. Där de dummaste och gladaste samlas och njuter av varandras kroppar för att några timmar senare gå hem och dansa ”vuxenbugg” i ena partens säng. Alla är förstås inte dumma i grunden, men det finns hjälpmedel för att bli. Innan morgonen kommer har den andra parten smugit ut, för ytligheten har blivit regel och relationen undantag. Gåtan för mig är hur evolutionen har fört oss hit. För det är ju trots allt en instinkt. En drift. Med syftet att fortplanta oss. Även om vi utvecklat det hela till att absolut inte fortplanta oss. Som tur är, i detta fallet. De ruttnaste killarna går hem och ”låtsasfortplantar” sig med de snyggaste tjejerna. Och vilken kille som ska få följa med just ikväll avgörs av falskhet och spel. Minsta avvikelse från de vidriga reglerna i det ruttna spelet och du är ute ur leken. De vackraste och mest intelligenta människorna når aldrig fram, för allt handlar om att tänka så lite som möljigt och bete sig så dåligt som möjligt. Ljuga.

Då var ”bortamatch”, evolution och apdans avklarat. Tre av de ämnen jag utlovade. Sen var det relationer och könsfrågor också. I detta kommer även kopplingen till rubriken. För detta är ännu en del av gåtan. Bland de tjejer jag känner (eller ja, vet mer om…) har de flesta haft sex eller varit ihop med fler än 10 killar i sitt liv. Ofta 20-30, inte alltför sällan ännu fler. Men bland de killar jag har koll på ligger motsvarande siffra ofta omkring noll. 0-3  är inte alls ovanliga siffror. Någon enstaka ligger runt 10. Mer än så vet jag inte, för jag pratar sällan med killar. Tyvärr. Så därifrån kommer frågan. Vem är han? Han som har legat med alla tjejer? Ekvationen är omöjlig för mig att få ihop. Dessutom lärde jag mig någon gång att killar ofta överdriver och tjejer tvärtom. Vet inte om det stämmer, men lite skämtsamt sa någon att om en kille uppgav hur många tjejer han varit med kunde man dividera det med tre för att få sanningen. Medan tjejernas svar, å andra sidan, skulle multipliceras med tre. Inget i detta inlägg är särskilt vetenskapligt, men detta är ett sätt för mig att förstora gåtan ytterligare. Vem är han?

Sex är egentligen inte särskilt viktigt för mig, men däremot försöker jag förbättra min inställning till ämnet. Bli lite mer vän med det hela. En dag kommer ett extremt naket inlägg på ämnet. Jag har börjat skriva det men är långt ifrån redo att publicera. Det faktum att sex är så oviktigt för mig men verkar vara så viktigt i alla andra killars ögon, är väl en anledning om någon att försöka förstå? Besvara gåtan? Sex är som sagt inte viktigt, men å andra sidan är relationer och närhet extremt viktigt för mig. Som ni kanske förstått. Och sent kommer jag söka relationer på ett dansgolv. Men ibland är det skönt att passa in i mönstret. Slippa va smart ikväll.

”Vi dansade i samma takt
Likadana hjärnor som redan tänkt på allt innan någonting hänt
gjort om till ironi rädd för något som känslor men slippa
vara smart i kväll.”
Annika Norlin 

Godnatt och kram!

Butterfly – Dagens låt 2 september 2012

Publicerat av
Svara

Första gången jag kom i kontakt med låten var på väg hem från Idre efter första säsongen jag jobbade där. 23 april 2006. I bilen från Idre till Örebro körde vi låten på konstant repeat och sedan den dagen har låten varit en trogen vän. Och några gånger i livet har jag fått förmånen att träffa de där vackra personerna som kan känna sig träffade av låtens text.

Spotify: Mason Jennings – Butterfly

Bara gitarrspelet och soundet är genialiskt. Sen kommer texten. En fulländad låt. Och precis så som Mason utger sig för att känna i texten hoppas jag få känna igen någon gång.  Att någon är så bra och fin att man tvivlar på att personen i fråga verkligen är sann. Ett fåtal gånger har jag fått veta att känslan är ömsesidig. Men aldrig tagit det på allvar, trott på det. En dag ska jag se mig själv med andra ögon.

Varsågoda – njut!

”Look at me now
I’m all dressed up in your words today
Do you think about me
What do you think about me
And if it comes down
It’s still about the sweet little things you say
After all that i’ve run from,
Where the fuck did you come from
Butterfly, baby i still have my doubts about you ’cause
Butterfly, ’cause i can’t find nothing bad about you and
Butterfly, you mess me up you made my heart double beat and
Butterfly, i don’t know how it is you got inside of me
But you’re in there now
Oh you’re in there now, you’re in there now
You made me yours
With your lovely cures
And life is life
I don’t why it is i do things like this
After all that i’ve come from
You’re the woman i should run from
Butterfly, baby i still have my doubts about you ’cause
Butterfly, ’cause i can’t find nothing bad about you and
Butterfly, you mess me up you made my heart double beat and
Butterfly, i don’t know how it is you got inside of me”

The World Keeps Turning – Dagens låt 31 augusti 2012

Publicerat av
Svara

Ännu en låt som är ny i mitt medvetande. Lisa Ekdahl har legat latent i mitt medvetande ända sen Vem vet. Hade svårt att bestämma mig om det var bra eller inte. Sen dök hon upp tillsammans med Lars Winnerbäck, bland annat på en live-DVD i en version av Kom änglar, som jag inte heller kunde bestämma mig för om jag gillade eller inte. Men nu var tiden mogen.

Spotify: Lisa Ekdahl – The World Keeps Turning

Jag fick nämligen ett låttips av en vän igår kväll. Om titelspåret på samma skiva. Den var fin så jag lyssnade på hela skivan. Den var också fin, men det var en refräng som jag lade märke till. Jag som inte ens brukar uppskatta refränger… Den knyter an till de flesta beslut jag tagit de sista åren. Inte bara angående personer utan även livsstil, jobb, träning, boende med mera. Om jag inte kan stanna av egen vilja (”kärlek”) finns det ingen anledning att stanna. Och jag är glad att jag har börjat försöka leva efter det. Återigen var det en låt som jag ville ha skrivit själv. Och då brukar jag gilla dem. Tack för tipset 🙂

”The world keeps turning we can’t change its course
What I can’t hold by love I won’t hold by force
The world keeps turning beyond our control
What I can’t hold by love I won’t hold at all

I want my pretty baby
He says he wants me to
We wanna be together
Hope that is something we can do
I want my pretty baby
He says he wants me so bad
He knows I got a thing for him
Hope our thing won’t turn out sad

The world keeps turning we can’t change its course
What I can’t hold by love I won’t hold by force
The world keeps turning beyond our control
What I can’t hold by love I won’t hold at all

The world keeps turning we can’t change its course
What I can’t hold by love I won’t hold by force
The world keeps turning beyond our control
What I can’t hold by love I won’t hold at all

The world keeps turning, world keeps turning

Here comes my baby running
Part of me is in his hand
He doesn’t hold to hard he knows then
It slips through fingers just like sand
He doesn’t close his hand he knows then
It slips through fingers just like sand
When to give up when to give more is
A thing that’s hard to understand

The world keeps turning we can’t change its course
What I can’t hold by love I won’t hold by force
The world keeps turning beyond our control
What I can’t hold by love I won’t hold at all

The world keeps turning we can’t change its course
What I can’t hold by love I won’t hold by force
The world keeps turning beyond our control
What I can’t hold by love I won’t hold at all

The world keeps turning, world keeps turning

The world keeps turning, world keeps turning”

Sammanfattning på Spotify: Dagens Låt andreaslundblad.se

Elden – Dagens låt 30 augusti 2012

Publicerat av
Svara

Det fick dröja ett tag innan en av de viktigaste artisterna i mitt liv fick sin (första) plats i listan. Det är liksom inte så lätt att välja. Men nu är det dags. Elden känns rätt av så många anledningar värd platsen i dagens inlägg. Det var en av de första låtarna av Lars Winnerbäck som jag hörde i ”modern” tid och som fick mig att börja lyssna aktivt på hans musik. Bara inledningsfrasen säger väl dessutom ganska mycket om den här dagen?

Spotify: Lars Winnerbäck – Elden

Lyssna noga på introt. Hur låten byggs upp. En gitarr i höger öra. En gitarr i vänster öra. En tredje gitarr i centrum (den här är jag lite osäker på, är det en tredje?). Lasse börjar sjunga. Pianot kommer in. Basen. Och till sist trummorna. Låten tar fart. Så oerhört vackert och genialiskt. Jag kan starta om introt hur många gånger som helst, får aldrig nog. Men det måste givetvis vara i stereo. Annars hör man ju inte gitarrerna i början på rätt sätt! Lars Winnerbäck har fått plats på den här sidan förr, bland annat i festival-inlägget. Och han har funnits i mitt liv sedan jag var tio år, på ett eller annat sätt. Som någon slags skyddsängel. Tack.

”Hallå igen,
Hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort?
Det var längesen, jag borde ringt,
men att ringa nu känns lite fånigt och kort
Jag är i Oslo med ditt ex, men det är inget mellan oss
vi bara lallar runt på Karl-Johan, och jag behövde komma loss

Här färgas molnen i skymning ganska ståtligt över Grand
och det ser lite ut som den där natten när ladan brann, om du minns

Men det var längesen, ja, det var evigheter sen nånting brann,
i alla fall nära mig
Har du hittat hem?
Ja jag har hört att du har skaffat en lägenhet nu och stadgat dig
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt,
det är så mycket man borde ha klarat av vid det här laget och bestämt

Och det har inte samma charm att raggla hem klockan fem
det är inte lika inspirerat nu som 1995, om du minns?

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
Drömmarna och vindarna hjälps åt
och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen, vart tog elden vägen?

Sånt är livet nu!
Förlåt om jag är bitter och cynisk men du vet hur det kan va
Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland
och vill ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver
och nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver

Och jag försöker å hålla mig vid ytan allt jag kan,
fast topparna är högre nu
och dalarna är djupare sen elden försvann, som du vet?

Vi kan väl ses igen, jag gillar Stångån på hösten,
när vardagslunken lagt sig över torgen
Då kan man andas igen och ägna timmar åt att bejaka glädjen
eller begrunda sorgen

Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går och man blir äldre, eller kul att vara med?

Och få ro då och då bland alla tentor och poäng, det är så lätt att gå på
det är så svårt att stanna upp och gå tillbaka igen, som ni vet!

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
drömmarna och vindarna hjälps åt
Och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen?

Du har hittat nån att bli gammal med,
jag har hittat nåt att göra tills dess
Vi måste akta oss för alla bättre förr, och för leda och tristess

Lycka till! Nu är det skymning här i Oslo, vi ska ut å göra byn
Ring om du vill, och hälsa dom jag känner, håll blicken kvar i skyn
Det är så många, så många, som vill ta en ner på jorden
vintern kan bli lång ändå, här i den fjällhöga norden”

Närhet – En genusfråga?

Publicerat av
4

Kramar och närhet är något jag ständigt återkommer till. Under veckan har tankarna kretsat kring hur man ska kunna få känna närhet utan att vara i ett förhållande eller vara ute efter nåt mer än att bara få vara nära en annan person. Fysiskt, mentalt och känslomässigt. Jag älskar alla sånger som handlar om det här, för det fascinerar mig. Men jag gillar inte dilemmat…

”Vi ville bara andas, sova och andas. Om vartannat, inget mer.”
 Markus Krunegård 

Som jag säkert nämnt tidigare behöver jag närhet som mest när alla som kan ge mig det verkar vara som längst borta. Och ärligt talat vet jag inte många i hela världen som skulle ställa upp eller som jag skulle vara bekväm med att exempelvis sova väldigt nära. Bara för att slippa känna tomheten och kylan. Självklart värdesätter jag inte det lika mycket när det blir en vardag. Något som blev tydligt när en vän för några veckor sedan påpekade hur skönt det var att ha dubbelsängen för sig själv en natt. Jag minns den känslan också, men den känns väldigt långt borta. Jag svarade med att jag skulle ge vad som helst för att få ha någon i min säng bara en natt. Om så långt ut på andra kanten av sängen. Bara få höra att någon annan är i rummet.

Genusperspektivet har vuxit fram under sommaren. Då och då har jag hört tjejer uttrycka sin iver över att de fått eller varit nära att få ha sex med en annan tjej för första gången. Eller så har frågan dykt upp i något annat sammanhang och de visar sig att många av de tjejer jag känner har varit där någon gång i livet. Provat. Fascinerats. Samtidigt är det helt otänkbart för de flesta killar jag känner att ens kyssa en kille. Än mindre beröra. Nu är det ju inte sex det här inlägget handlar om, men denna skillnad mellan killar och tjejer blir lite extra tydlig om man drar det dit. Jag frågade en vän som nämnts här tidigare. Om det är så att alla tjejer har sådana vänner? Någon som kan hålla Er om natten när det känns som mest mörkt, som kan sova riktigt nära utan att.. Ja just det, det finns ju en viss fysisk skillnad på killar och tjejers kroppar också… Hmmm.. Aaaa…

Hon bekräftade hur som helst min fördom, sa att hon nog kunde få den närhet hon behöver, om och när hon behöver det. Och vid flera tillfällen när jag påpekat hur mycket jag längtar efter den där närheten, inför en tjejkompis, har de inte ens förstått problemet.
”Det är väl bara att göra?”
”Det är väl bara att åka till någon?”
”Det är väl bara att ringa någon?”
Nä. Det är ju inte så enkelt. Inte för mig. Jag hoppas förstås att jag är ensam om de här tankarna, men jag tror inte det… Jag kan inte be en tjej, vän eller okänd, att sova nära mig en natt. Inte utan att frågorna och hindren dyker upp…
”Vill någon av oss nåt mer?”
”Vad ska omgivningen tro?”
”Men jag har ju kille…”
Visserligen kan jag sova över hos en vän av det manliga könet. Men då är risken att känslan av obehag övervinner tryggheten. Om vi sover i samma säng. Och sover vi i olika rum så tappar man ju halva grejen. Eller? Självklart förstår jag att man inte kan dra alla över en kam, och att det finns tjejer som känner likadant som jag. Men hjälp mig. Hur ser ni på det här? Ska man behöva operera om sig till tjej för att kunna fylla sina mänskliga behov?

Kram…

Mrs. Potter’s Lullaby – Dagens låt 29 augusti 2012

Publicerat av
Svara

För mindre än två timmar sedan hörde jag den för första gången. Jag var på jobbet och hälsade på och en icke namngiven kollega (har inte frågat om lov) ville spela en låt som enligt honom är 7:45 grym musik rakt igenom. Redan till första versen kunde jag konstatera att jag håller med. Mitt i låten frågar han: ”Känner vi igen oss?”… JA! Tack för tipset.

Spotify: Counting Crows – Mrs. Potter’s Lullaby

Det är långt ifrån första gången jag hör Counting Crows. Jag älskar bland annat låtarna Colorblind och Accidentally in love. Och så sent som i förrgår skrev jag en låt där jag citerade Mr. Jones. Men den här låten var ny för mig. Och jag tror faktiskt att den har väntat på rätt tillfälle. För det var verkligen rätt tillfälle. Tack igen, hittills icke namngivna kollega!

”Well I woke up in mid-afternoon cause that’s when it all hurts the most
I dream I never know anyone at the party and I’m always the host
If dreams are like movies, then memories are films about ghosts
You can never escape, you can only move south down the coast

Well, I am an idiot walking a tightrope of fortune and fame
I am an acrobat swinging trapezes through circles of flame
If you’ve never stared off in the distance, then your life is a shame
And though I’ll never forget your face,
sometimes I can’t remember my name

Hey Mrs. Potter don’t cry
Hey Mrs. Potter I know why but
Hey Mrs. Potter won’t you talk to me

Well, there’s a piece of Maria in every song that I sing
And the price of a memory is the memory of the sorrow it brings
And there is always one last light to turn out and one last bell to ring
And the last one out of the circus has to lock up everything

Or the elephants will get out and forget to remember what you said
And the ghosts of the tilt-a-whirl will linger inside of your head
And the ferris wheel junkies will spin them forever instead
When I see you a blanket of stars covers me in my bed

Hey Mrs. Potter don’t go
Hey Mrs. Potter I don’t know but
Hey Mrs. Potter won’t you talk to me

All the blue light reflections that color my mind when I sleep
And the lovesick rejections that accompany the company I keep
All the razor perceptions that cut just a little too deep
Hey I can bleed as well as anyone, but I need someone to help me sleep

So I throw my hand into the air and it swims in the beams
It’s just a brief interruption of the swirling dust sparkle jet stream
Well, I know I don’t know you and you’re probably not what you seem
But I’d sure like to find out
So why don’t you climb down off that movie screen

Hey Mrs. Potter don’t turn
Hey Mrs. Potter I burn for you
Hey Mrs. Potter won’t you talk to me

When the last king of Hollywood shatters his glass on the floor
and orders another
Well, I wonder what he did that for
That’s when I know that I have to get out cause I have been there before
So I gave up my seat at the bar and I head for the door

We drove out to the desert just to lie down beneath this bowl of stars
We stand up at the Palace like it’s the last of the great Pioneertown bars
We shout out these songs against the clang of electric guitars
You can see a million miles tonight
But you can’t get very far

Hey Mrs. Potter I won’t touch and
Hey Mrs. Potter it’s not much but
Hey Mrs. Potter won’t you talk to me”

Dance With You – Dagens låt 26 augusti 2012

Publicerat av
Svara

Som av en slump blev jag precis påmind om hur längesen det var jag lyssnade på Live. Bandet live. Ed Kowalczyk. En av mina absoluta favoriter bland sångröster. För över sex år sedan såg vi dem live (förvirrande?) i Stockholm. Och jag minns fortfarande hur han presenterade en låt. ”Now I’m gonna make my voice very very low. ’Cause it’s time to play a song by Johnny Cash”. Varpå de spelade sin fenomenala cover på ”Walk The Line”, som faktiskt blev min introduktion till Johnny Cashs musik. Men idag är det en av Lives egna låtar som hamnar i fokus.

Spotify: Live – Dance With You (alt: Live – Dance With You – Live At The Paradiso)

Tack till dig som av en slump påminde mig, om du läser det här så vet du vem du är. Sen vill jag skicka en hälsning till dig som jag alltid kommer förknippa med den här låten, du vet också vem du är och jag väntar på ditt gästinlägg 🙂

”sittin’ on the beach
the island king of love
deep in fijian seas
deep in some blissful dream
where the goddess finally sleeps
in the lap of her lover
subdued in all her rage
and I am aglow with the taste
of the demons driven out
and happily replaced 
with the presence of real love
the only one who saves

I wanna dance with you
I see a world where people live and die with grace
the karmic ocean dried up and leave no trace
I wanna dance with you
I see a sky full of the stars that change our minds
and lead us back to a world we would not face

the stillness in your eyes
convinces me that I 
I don’t know a thing 
and I been around the world and I’ve
tasted all the wines
a half a billion times
came sickened to your shores 
you show me what this life is for

I wanna dance with you
I see a world where people live and die with grace
the karmic ocean dried up and leave no trace
I wanna dance with you
I see a sky full of the stars that change our minds
and lead us back to a world we would not face

in this altered state
full of so much pain and rage
you know we got to find a way to let it go

sittin’ on the beach
the island king of love
deep in fijian seas
deep in the heart of it all
where the goddess finally sleeps
after eons of war and lifetimes
she smilin’ and free, nothin’ left
but a cracking voice and a song, oh lord

I wanna dance with you
i see a world where people live and die with grace
the karmic ocean dried up and leave no trace
I wanna dance with you
i see a sky full of the stars that change our minds
and lead us back to a world we would not face
we would not face
we would not face
we would not face 
we would not face 
we would not face”

Ett skamligt förslag

Publicerat av
Svara

I natt vid halv två fick jag ett skamligt erbjudande på krogen. Ett som jag inte kunde, men borde ha tackat nej till. Jag träffade Emil Lauri med vänner, som bjöd in mig till sin löpartävling ”The Run” som gick ungefär tolv timmar senare på Lugnet…

Banan var tio kilometer, kuperad. Riktigt tuff. Helt fel för min otränade kropp just nu. Men jag åkte dit ändå. Startade helt okej, och låg fyra eller femma när det bara var tre kilometer kvar. Knappt två minuter bakom ledaren Danne O. Och precis bakom legenden Kalle Dalin. Sen satte magkrampen in. Nåt. Så. Djävulskt. Jag höll ungefär sex-sju minuter per kilometer. UTFÖR! Tappade några placeringar, mycket tid och blev bland annat omsprungen av damsegraren Helene Söderlund.

Tack hur som helst för ett lyckat arrangemang, och hoppas ni växer till nästa år!

Mardrömmar – Dagens låt 25 augusti 2012

Publicerat av
Svara

Mmm…  Melissa… En bild säger mer än tusen ord. Ett parallellinlägg till Mardrömmar.

Spotify: Melissa Horn – Mardrömmar

Melissa Horn

 

”Att alltid ta tillbaks
eller att vara utan känslor är väl ändå samma sak
Du lyder det du har
Du slukar mina dagar och plockar upp det jag förstör

Jag ljuger om allt
Jag kastar mina tankar ingenstans och överallt
Vi va aldrig överens
Du vill veta vad jag känner, men ingenting känns

Och jag drömmer drömmar om att alla försvinner
En efter en,
min äldsta bror och min bästa vän
och alla dem som jag
inte har än

En hand över min
En obehaglig väntan, i vägen för din
men jag har mina skäl
Jag låter saker rinna ut så jag slipper ta farväl

Och nu ringer det igen
Jag lever med en sanning och du kan inte tävla med den
Jag vet inte vem hon är
men det måste finnas nån där ute som du kan vara med

Och jag drömmer drömmar om att alla försvinner
En efter en,
min äldsta bror och min bästa vän
och alla dem som jag
inte har än

Och jag drömmer drömmar om att alla försvinner
En efter en,
min äldsta bror och min bästa vän
och alla dem som jag
inte har än”